|
"Kawabräller"? - Tuttle 2009-10-08 13:42:51
Hej! Jag får hoppas att det inte gör något att jag skickar in så mycket hit? Brukar göra det när något intressant dyker upp.... Och det har väl varit rätt ofta nuför tiden då jag har nån period när jag kommer ihåg mycket...
Allt börjar med att jag vaknar upp, det är en härligt solig dag ute och jag känner mig riktigt utvilad. Dessutom har ju inte väckarklockan ringt ännu. Så kollar jag på väckarklockan. Den är halv tio och BORDE ha ringt. Jag ställer väckningen på halv tio. Den är tyst. Väckningen fungerar visst inte längre. I stället för att rusa till jobbet så tänker jag att "när jag lika är så här sen så kan jag ligga och dra mig, för INGEN vet ju att jag inte försovit mig längre än till halv tio, de kan ju få tro att jag försovit mig till halv elva i stället, skadan är ju redan skedd". Jag kollar min mobiltelefon. Två missade samtal. Det ena numret är från nånstans i hemkommunen, men jag känner inte igen det (jag minns inte siffrorna, men det var nåt sånt där som var lätt att komma ihåg så jag tänker att det är nog från nåt företag. Det andra numret var ett riktigt långt ett, ser på riktnumret och tänker att det är från Örebro (riktnumret var 060 vilket väl är Sundsvall egentligen? I drömmen var det dock självklart att det rörde sig om Örebro). Tänkte att det nog rör sig om garantireparationen på min bilradio (kan lägga till att jag faktiskt köpte en bilradio av BRL i Örebro för ett tag sedan, som dessutom gick sönder i söndags, med garantin kvar, så det är nog ingen större symbolik att tolka i det). Jag ringer upp. Har nu förflyttat mig ut på min altan.
En kvinna på SMHI svarar. Jag undrar vad det gäller. Hon säger att "Ja, dig har jag haft att göra med förr, det är du som brukar ringa till mig och vara så otrevlig, visst?". Jag säger att jag aldrig pratat med henne förr och hon säger att det har jag visst gjort. Säger då att visst kanske vi har pratat, men det var då inget som jag i så fall kommer ihåg. I alla fall så har jag inte ringt till henne för att vara otrevlig, säger jag, och om det blivit så, så är det ett misstag. Hon accepterar det. Så jag frågar vad det var hon egentligen ville. Det vet hon inte. Jag undrar då varför hon ringer mig. Står länge i telefonen för att försöka utreda det men kommer ingen vart. Försöker lägga på men hon fortsätter prata. Två kompisar står på altanen. Jag ger tecken åt dem att vänta, att jag snart är färdig med telefonen. Till slut får jag lagt på.
De undrar om vi ska åka in till stan och åka några varv där för att se vad som händer en så här fin dag, och det säger jag inte emot. Kommer på att det är lördag och att jag därför inte är för sen till jobbet. Men det är liksom ändå lite som att jag är en outlaw på nåt sätt när jag skiter i att jobba och åker runt och kollar läget på stan i stället, och det känns riktigt bra. Jag går in i badrummet. Det är inte som badrummet ser ut hos mig - utan det är bara ett litet bås, går i grönt, ser ut att vara inrett på 50-talet och sen lämnat, så att säga. Ser i spegeln att jag har glasögonen på mig, ser för jävligt ut tänker jag. Säger åt dem att jag bara ska sätta in linserna så kommer jag sen. "Ja, men vi åker och spolar i lite bränsle i Chevan då medans du sätter i linserna så dyker vi upp sen" säger ena kompisen och jag säger åt dem att göra så.
Plötsligt så står jag i ett helt annat rum i ett helt annat hus. Det är någons vardagsrum - finns några riktigt fina och exklusiva oxblodsröda skinnsoffor där, en bokhylla i nåt mörkt ädelträ, och en gammal TV. Jag suger på en mintkaramell (osäker på om jag kände någon smak - om inte annat så var det då INTE en av de återkommande smakdrömmarna med den vidriga smaken jag brukar ha). Råkas på nåt vis snubbla - karamellen flyger ut ur munnen på mig och hamnar bakom soffan (vilken var långt från där jag stod).
Två män (ganska diffusa karaktärer) står där och skrattar lite. Karamellen är full i damm. Den ena mannen tar upp den och flinar, jag flinar tillbaka och säger "Ät den gärna du - jag missunnar dig den inte längre, hahaha" lite skämtsamt. Kommer på att de kanske tankat klart och står hemma hos mig och väntar - jag tänker att jag måste fixa det jag skulle göra här riktigt snabbt. Om inte annat kan jag ju ta en ny karamell - de ligger ju i en säck under TVn. Ser på den. Den är gul, texten är i en lite gammaldags stil på nåt vis, lite Art Deco-influerad design på allting så att säga.
Det står
"Svenska Kawabräll aktiebolaget"
Vilket jag snabbt kommer fram till är en förkortning för "Svenska Karamell och kaffebrödsaktiebolaget."
Under det en finstilt text som säger
"(Vi får tyvärr enligt svensk lag inte göra reklam för amerikanska Sears & Roebuck, och därmed ej nämna att våra karameller är gjorda enligt deras recept)".
Långt där under står det
"Sesame Street".
Tycker säcken är lite charmig, faschineras liksom av den och stannar upp och tänker på den.
Hej Tuttle
Den här drömmen handlar om din manliga sida. Och känslan är skön på något vis, och lite outlaw som du skriver. Du vaknar upp till din manliga roll och värld. Och du känner att du kan ta dig tid till den.
Precis som du poängterar, är det dom där karamellerna som är intressanta. Karamellen som far iväg så långt - i riktning mot soffan. (den manliga symbolen). Kawa är ju ordet för kaffe på en del språk. Bräller är väl nånting bröd - karamell i kombination. Från femtitalsbadrummet till lite flashigare lägenhet i kolonialstil. När du ska byta till linser försvinner dina kompisar iväg, och då kan din förflyttning ske. Förflyttningen till en annan manligare identitet. Soffa är en manlig symbol. texten på den där säcken är just lite outlaw, handlar ju till och med om lag.. Att snubbla är en symbol för något som du känner osäkerhet inför.
Det finns en tolkningsteknik som går ut på att man går igenom sin dröm del för del, och säger "Jag är ..." och lägger till objektet. Till ex. Jag är badrummet. Jag är den nya lägenheten. Osv för varje objekt. (Fast inte för personer som du känner). Kan du prova och återkomma..?
Hälsningar Urban
ps. det är inget problem med flera drömmar ds.
Hej!
Har haft en lite lugnare vecka nu - mindre nervositet, det som behövde komma ut har kommit ut, och jag är mer avslappnad och självsäker för tillfället. Det avspeglar sig nog i känslan i drömmen och kan ju kanske förklara varför det liksom kommer en kontrastdröm mot de som fanns förra veckan. Den visar ju även på att en utveckling skett så att säga...
Ska prova den tekniken och återkomma, den var mycket intressant...
Det här gav en del intressanta resultat...
"Jag är väckarklockan som är tyst. Väckningen fungerar visst inte längre."
Någonting jag rört mig mot på sistone är att inte alltid vara den där som är så pålitlig och gör allt jag blir bedd om... En väckarklocka är en sån där sak som man ju liksom litar på varje morgon, man vrider den till sin tid och den ska då ofelbart väcka en, fullfölja det uppdrag man gett dem. Resultatet är till viss del att jag blivit mer avslappnad och utvilad - och fått mer tid för mig själv.
"Jag är kvinnan på SMHI som svarar. Hon säger att "Ja, dig har jag haft att göra med förr, det är du som brukar ringa till mig och vara så otrevlig, visst?". Jag säger att jag aldrig pratat med henne förr och hon säger att det har jag visst gjort. Säger då att visst kanske vi har pratat, men det var då inget som jag i så fall kommer ihåg. I alla fall så har jag inte ringt till henne för att vara otrevlig, säger jag, och om det blivit så, så är det ett misstag. Hon accepterar det. Så jag frågar vad det var hon egentligen ville. Det vet hon inte. Jag undrar då varför hon ringer mig. "
Det här är ju faktiskt en rätt intressant del av drömmen. En konflikt mellan ens manliga och kvinnliga sida, som efter en stunds konversation visar sig att den inte egentligen behövt existera och att de är överrens - men den manliga sidan undrar fortfarande varför den kvinnliga sidan hörde av sig - på sitt sätt en uppföljare till de senaste drömmarna.
"Jag är badrummet. Det är inte som badrummet ser ut hos mig - utan det är bara ett litet bås, går i grönt, ser ut att vara inrett på 50-talet och sen lämnat, så att säga. "
Badrummet - oftast ett rätt så charmlöst utrymme men ack så nödvändigt för ens dagliga behov. Inrett på 50-talet, det är lite av mitt gamla jag kanske? Och det är litet - jag får knappt plats för mig själv.
"Jag är någons vardagsrum - finns några riktigt fina och exklusiva oxblodsröda skinnsoffor där, en bokhylla i nåt mörkt ädelträ, och en gammal TV. "
Vardagsrummet - ett lite "finare" utrymme, och större. Jag får plats för mig själv - och jag har nog också växt i omgivningens ögon (då det är nån annans vardagsrum). Det är fint inrett - inre kvaliteter. TVn är gammal. Det man ser är detsamma som förr - jag har inte ändrat på mig utan bara vuxit som person, kan det ligga nåt i det, för jag tycker mig se nåt liknande hos mig själv?
"Jag är karamellen som flyger ut ur munnen på mig och hamnar bakom soffan (vilken var långt från där jag stod)."
Kan väl också symbolisera att jag tagit ett stort steg från var jag stod...
"Jag är två män (ganska diffusa karaktärer) som står där och skrattar lite. "
Den har jag faktiskt lite svårare att se nåt i just nu...
"Jag är karamellen som är full i damm. Den ena mannen tar upp den och flinar, jag flinar tillbaka och säger "Ät den gärna du - jag missunnar dig den inte längre, hahaha" lite skämtsamt. "
En karamell som är full i damm - någonting positivt, ett njutningsmedel, men som är lite skamfilat på ytan - finns en del att borsta av för att få fram det fina där. Och det missunnar jag mig inte längre - jag skäms inte för att erkänna att jag har mina kvaliteter.
"Jag en säck karameller under TVn. Ser på den. Den är gul, texten är i en lite gammaldags stil på nåt vis, lite Art Deco-influerad design på allting så att säga...................Jag tycker säcken är lite charmig, faschineras liksom av den och stannar upp och tänker på den."
Jag är mig själv och det står jag för och är stolt över.
Intressant det där med "kawa", det visste jag inte, MEN, det kan ju vara nåt man hört någon gång, drömmar brukar ibland vara fantastiska på att ta fram det man glömt...
Tuttle
Hej Tuttle
Det verkar som du fått grepp om drömmen - jag lägger bara till några kommentarer.
Hälsningar Urban
"Jag är väckarklockan som är tyst. Väckningen fungerar visst inte längre."
FAST DU VAKNAR - OM ÄN I DIN EGEN TAKT. DET DÄR MED ATT VAKNA KAN MAN NOG SE SOM ATT DU VARIT LITE I NÅGON ANNAN VÄRLD MEN NU VAKNAR DU TILL DIG SJÄLV..
Någonting jag rört mig mot på sistone är att inte alltid vara den där som är så pålitlig och gör allt jag blir bedd om... En väckarklocka är en sån där sak som man ju liksom litar på varje morgon, man vrider den till sin tid och den ska då ofelbart väcka en, fullfölja det uppdrag man gett dem. Resultatet är till viss del att jag blivit mer avslappnad och utvilad - och fått mer tid för mig själv. DU TAR TILL DIG AV TIDEN.
"Jag är kvinnan på SMHI som svarar. Hon säger att "Ja, dig har jag haft att göra med förr, det är du som brukar ringa till mig och vara så otrevlig, visst?". Jag säger att jag aldrig pratat med henne förr och hon säger att det har jag visst gjort. Säger då att visst kanske vi har pratat, men det var då inget som jag i så fall kommer ihåg. I alla fall så har jag inte ringt till henne för att vara otrevlig, säger jag, och om det blivit så, så är det ett misstag. Hon accepterar det. Så jag frågar vad det var hon egentligen ville. Det vet hon inte. Jag undrar då varför hon ringer mig. "
ATT DU FUNDERAR ÖVER VEM DET ÄR SOM HAR DET NUMRET LIGGER DET KANSKE INTE SÅ MYCKET SYMBOLIK ÖVER MER ÄN ATT DET FINNS EN UNDRAN. MEN ATT DU GÅR UT PÅ ALTANEN OCH ATT DET ÄR EN KVINNA PÅ SMHI LIGGER DET SÄKERT NÅGON SYMBOLIK I. ALTANEN ÄR FORTFARANDE DU MEN LITE MER PÅ UTSIDAN - KONTAKT UTÅT..OCH OCKSÅ LITE KONTAKT UPPÅT. ALTAN=UPPHÖJD. SMHI FUNDERAR JAG ÄR LIKSOM ETT ORGANISERAT INSTITUT FÖR ATT SPANA IN I FRAMTIDEN - PEJLA IN. EN KVINNLIG SIDA PÅ AVSTÅND SOM DU FÅR KONTAKT MED SOM BESKRIVER HUR DU VARIT TIDIGARE.
Det här är ju faktiskt en rätt intressant del av drömmen. En konflikt mellan ens manliga och kvinnliga sida, som efter en stunds konversation visar sig att den inte egentligen behövt existera och att de är överrens - men den manliga sidan undrar fortfarande varför den kvinnliga sidan hörde av sig - på sitt sätt en uppföljare till de senaste drömmarna.
"Jag är badrummet. Det är inte som badrummet ser ut hos mig - utan det är bara ett litet bås, går i grönt, ser ut att vara inrett på 50-talet och sen lämnat, så att säga. "
Badrummet - oftast ett rätt så charmlöst utrymme men ack så nödvändigt för ens dagliga behov. Inrett på 50-talet, det är lite av mitt gamla jag kanske? Och det är litet - jag får knappt plats för mig själv.
DET ÄR ÄNDÅ DITT INRE BADRUM. BADRUMMET ÄR VIKTIGT I DRÖMMAR- DET ÄR KLART ALLT ÄR VIKTIGT MEN DET KÄNNS SOM DET HAR MED KONTAKTEN MED KÄNSLOLIVET, DET ÄR DET INNERST TRYGGA RUMMET. (DET ÄR DIT FOLK TAR SKYDD OM DOM INTE HAR EN KÄLLARE, TILL EX NÄR DET KOMMER ETT RIKTIGT FARLIGT HOT UTIFRÅN TILL EX EN VIRVELSTORM).
"Jag är någons vardagsrum - finns några riktigt fina och exklusiva oxblodsröda skinnsoffor där, en bokhylla i nåt mörkt ädelträ, och en gammal TV. "
JAG TÄNKER ATT DU BLIVIT EN MOGNARE MAN, OCH NÄR DINA KOMPISAR DRAR KAN DU BYTA MILJÖ, TILL EN MOGNARE.
DET DÄR MED SPEGELN OCH GLASÖGONEN FÖREGÅR JU DENNA FÖRFLYTTNING. UNDRAR OM MAN KAN SE DET SOM EN BILD FÖRE, DU SER DIG SJÄLV, REFLEKTERAR ÖVER DIG - OCH SÅ ÄR DU I DEN DÄR LÄGENHETEN. DEN DÄR LÄGENHETEN ÄR DU OCH I DEN FINNS TILL OCH MED TVÅ MANLIGA IDENTITETER. (KAN BLI MYCKET)?
Vardagsrummet - ett lite "finare" utrymme, och större. Jag får plats för mig själv - och jag har nog också växt i omgivningens ögon (då det är nån annans vardagsrum). Det är fint inrett - inre kvaliteter. TVn är gammal. Det man ser är detsamma som förr - jag har inte ändrat på mig utan bara vuxit som person, kan det ligga nåt i det, för jag tycker mig se nåt liknande hos mig själv?
DET ÄR FÖRSTÅS NÅGOT MED SNUBBLINGEN OCKSÅ, TYP ATT DU ÄNDÅ KÄNNER DIG LITE OSÄKER I DEN HÄR NYA IDENTITETEN.
"Jag är karamellen som flyger ut ur munnen på mig och hamnar bakom soffan (vilken var långt från där jag stod)."
JA DU ÄR INTE BARA KARAMELLEN SOM FLYGER UT UR MUNNEN, UTAN DU ÄR SJÄLVA KARAMELLEN, SJÄLVA SMAKEN. TROR KARAMELLEN ÄR EN VIKTIG DEL, ATT DEN LIKSOM ÄR SJÄLVA KÄNSLAN - SMAKEN AV DIG, DEN DÄR LÄGENHETEN. EN SORTS KVALITET SOM DET DESSUTOM FINNS MYCKET AV - EN HEL SÄCK UNDER TVN. TVN ÄR VÄL SYMBOL FÖR NÅGON PROJEKTION, KOMMUNIKATIONSAPPARAT. ANTAR ATT DEN INTE VAR IGÅNG.
JAG ÄR INTRESSERAD AV FÄRGEN GUL, HAR KÄMPAT LÄNGE MED DEN. (DEN HAR OCKSÅ VARIT BETYDELSEFULL I NÅGRA EGNA DRÖMMAR).
KARAMELLEN FAR SOM EN PROJEKTIL I RIKTNING MOT SOFFAN. SMAKEN AV DIG SKALL TILL DEN MANLIGA SYMBOLEN. GOLVET ÄR GRUNDEN OCH DAMMET ÄR NATURLIGT OCH JAG TROR DET ÄR VIKTIGT SYMBOLISKT JUST ATT EN AV DINA INRE MÄN PLOCKAR UPP DEN. OCH DU GER DEN TILL HONOM..
Kan väl också symbolisera att jag tagit ett stort steg från var jag stod...
"Jag är två män (ganska diffusa karaktärer) som står där och skrattar lite. "
Den har jag faktiskt lite svårare att se nåt i just nu...
"Jag är karamellen som är full i damm. Den ena mannen tar upp den och flinar, jag flinar tillbaka och säger "Ät den gärna du - jag missunnar dig den inte längre, hahaha" lite skämtsamt. "
LUDDET PÅ YTAN, KÄNNS OCKSÅ SOM DU KAN ACCEPTERA DINA "SÄMRE" SIDOR.
En karamell som är full i damm - någonting positivt, ett njutningsmedel, men som är lite skamfilat på ytan - finns en del att borsta av för att få fram det fina där. Och det missunnar jag mig inte längre - jag skäms inte för att erkänna att jag har mina kvaliteter.
KARAMELL = SENSUELLT.
"Jag en säck karameller under TVn. Ser på den. Den är gul, texten är i en lite gammaldags stil på nåt vis, lite Art Deco-influerad design på allting så att säga...................Jag tycker säcken är lite charmig, faschineras liksom av den och stannar upp och tänker på den."
DU GILLAR STILEN KVALITETEN PÅ DEN DÄR INRE CENTRALA DELEN.
Jag är mig själv och det står jag för och är stolt över.
DEN STIL SOM DU UPPSKATTAR DÄR ÄR OCKSÅ EN STIL SOM DU HAR.
Intressant det där med "kawa", det visste jag inte, MEN, det kan ju vara nåt man hört någon gång, drömmar brukar ibland vara fantastiska på att ta fram det man glömt...
/Urban
Tuttle skrev:
"FAST DU VAKNAR - OM ÄN I DIN EGEN TAKT. DET DÄR MED ATT VAKNA KAN MAN NOG SE SOM ATT DU VARIT LITE I NÅGON ANNAN VÄRLD MEN NU VAKNAR DU TILL DIG SJÄLV.."
Det stämmer - och det är i ett längre perspektiv - typ över det senaste året.
Resten av drömmen säger ju något om att det tar tid att anpassa sig.
Jag har vuxit som människa det senaste året. Det är positivt men det har gått så snabbt att man nästan haft svårt att anpassa sig själv. Det verkar vara drömmens centrala tema.
TVn var inte igång, den bara stod där.
Det känns som att när man börjar analysera den så förstår man varför det kändes så positivt genom hela drömmen.
Det kändes som att den gula färgen gav en lite gammeldags känsla, svårt att förklara men du kanske förstår. Den verkade lite blekt av ålder. Och det var en mer vaniljgul-krämgul-aktig nyans, inte knallgult. Kändes harmonisk på nåt vis och som nåt som varit med ett tag, blekt av tidens tand. Det är ju så att det finns många nyanser av gult...
| |