|
Frigörelse/Gudinna - Prästinnan 2009-11-25 22:00:43
Frigörelse/Gudinna
Jag och två vänner sitter i en stad där vi inte trivs.
Jag är en slags gudinna eller prästinna med magiska krafter.
Jag pratar med mina vänner ( som man inte ser ) om att vi vill ut från den här staden för vi kände oss förtryckta.
Vi går upp för en backe som är gjord av kullerstenar och på båda sidorna av oss finns det hus av rött tegel och naturen runt omkring oss är lummig, ljus och fin.
Allt står i blom och himlen är blå med små ljusa moln som seglar förbi.
När vi kommer upp för backen så ser vi en liten väg som tar oss ut från staden men när vi ska ta oss ut så flyger vi alla tre tillbaka.
Det är som ett skydd som tar emot.
Vi står och pratar om hur vi ska ta oss ut ur staden och vid det här laget så har flera hundratals människor samlats bakom oss.
Jag blir arg och känner hur mina magiska krafter tar tag i min själ och kropp och från ingenstans kommer en stor färgglad fjäril fram till mig och hela himlen blir mörk av svarta moln.
Det blåser upp till storm och man ser hur det börjar blixtra.
Jag tränger mig förbi själva osynliga skyddet och tar mig ut ur staden samtidigt som jag styr vädret.
Till slut står jag och alla andra på en öppen äng och ovädret stillar sig och fram tittar solen.
Jag står där med mitt folk som jag känner det och ler av lycka.
Jag kallar på fjärilen som sätter sig på min hand och ber den flyga in i ett hål i ett stort träd för att vila.
Fjärilen smeker min kind med vingen och flyger iväg.
Jag förklarar för folket att dom är fria och ena gruppen efter den andra försvinner iväg.
Jag förstår att dom försvinner till nya platser.
Kvar står jag och mina två vänner och tittar fram ur en buske, ser en plats med stora hagar med hästar på höger sida av oss.
Längre fram står det en röd lada.
Jag säger till mina vänner att det är där vi ska bosätta oss, det är där vårat nya samhälle ska bildas.
Vi börjar vandra ner mot stigen.
Helt plötsligt så ser jag en parkering med en massa bilar, men jag känner hur jag i drömmen tänker att bilarna ska inte vara där och ser hur dom försvinner ur drömmen.
Så är vi framme vid ladan, ut kommer en kort, tjock och svart hårig ut och jag känner att jag blir irriterad över att han är där.
Jag går fram till honom och förklarar för honom att här ska min tro gälla.
Han blir förvånad, ler och säger att min tro finns inte här, det är han som bestämmer.
Vi börjar gå iväg.
Från att ha sett hela drömmen som att jag var i mig själv så ser jag helt plötsligt hur ryggarna på mig, mina vänner och mannen försvinner bort på stigen.
Jag upplever inte längre att jag är i min kropp.
Har också förlikat mig med att det är mannen som bestämmer på den här platsen, att det är han som är våran präst/gud
Hej Prästinnan
Din dröm är en bild av hur du befriar dig från något som har begränsat dig, kommer till en höjdpunkt i ditt liv och sedan förenar dig med en manlig aspekt.
En stad kan vara en bild av det mänskliga livet, kulturen, och det är ju tydligt att du och inte känner dig fri. Med egna krafter tar du dig ut ur begränsningen. Och därigenom banar du också väg så andra kan följa dig. (Vi är ju alla fångna i vår gemensamma kulturella sfär). Du får kontakt med dina krafter. Storm och åska känns som en vrede som stiger upp inom dig, en kraft som är större än den som begränsar er. Fjärilen känns som din personliga kraftsymbol, med dess färgprakt, motsvarar den något i ditt väsen, (kanske något kvinnligt)?
En väg är det samma som livsvägen. Den går först uppåt, mot en höjdpunkt i ditt liv. Du är en föregångare och andra kan föja ditt sätt. Fjärilen är ditt "kraftdjur". (minns inte att det förekommit fjärilar förut men en stark aspekt hos den är ju att den tillhör luften - en andlig värld, och så färgerna förstås).
Ni tittar fram ur en buske, verkar lite som ni känner att ni är på spaning, och upptäcker världen. Hästar är starka känslor, höger är åt det manliga hållet. Solen är en manlig symbol. Lika så den röda ladan.
När du går neråt kommer ni till bilar. Men du har ju dina krafter och kan styra över din omedvetna värld. Bilarna kan vara en parallell till hästarna.. och bilar är också en symbol för den intimare sfärens gemensamma rörelse. Tro är ett starkt ord - det som vi litar på. Det känns som en vändpunkt med mannen, när du ser alla fyra gå bortåt stigen, är det som en bild av dig själv på livets stig.'
Tack för en fin dröm.
Hälsningar Urban
| |