|
båtresa, bröllop, går på vatten - Ellen 2010-01-08 20:40:40
Min mamma, hennes sambo och jag står i rummet bredvid vår kök och hall. Jag känner det gråvita kalla kakelgolvet på mina fötter. Det är ganska mörk, hallen är natthimmels dimma mörk. Min mammas sambo lämnar oss och jag ser ut genom köksfönstret från där jag står. Trädgården är grönskande, men samtidigt torr. Man ser både de gröna och gula (sandfärgade) grässtråna. Träden är halv nakna, och även dem bär samma färg som gräset.
Mamma ser på mig och säger att vi lever av mitt barnbidrag och de 1200kr som pappa skickar till henne varje månad. Som egentligen borde vara 1400kr. Hon tittar ned på golvet som nu är gråsvart med en dyster blick. Hennes kolsvarta hår växer i volym.
Jag nästan flyger upp en våning till mitt egna rum. Därifrån går jag ut på min balkong som är solig och himlen har en underbar fräsch lysande blåvit nyans och känner hur skön vinden är i mitt hår som är kortare än vanligt men har en fin glans i sig.
Jag tar tag i ett mellan tjockt gul, nästan lite guldigt rep och åker ned, ganska utan bekymmer, förutom att jag nästan saktar ned/stannar 2-3 gånger på väg ner till en båt.
På den lilla mörkbruna kajaken ror jag på det fantastiska klarblåa vattnet som är tjockt som yoghurt. Jag andas in den friska vinden och njuter av vädret som inte har ett enda moln på himlen, jag tittar runt om mig, bakom mig finns min ocean fyllda bakträdgård och hus, framför mig finns bara ett molnfritt himmel och vatten som sträcker till ända fram till horisonten, inget annat. Då jag ror på det vågstilla vattnet, får det sakta småvågor, som vid vissa tillfällen blir ganska stora, men det hela slutar med mellan stora vågor och en aning dystert och stormaktigt väder.
Plötsligt stannar jag vid tre enorma pelarna med träplattformer på sig, både vädret och vattnet blir allt ostadigare och jag väljer att klättra upp för ett rep till den mittersta, det tar mycket energi av mig, men är samtidigt ganska enkelt. Däruppe väntar tre ungdomar i min ålder på mig. Två stycken av dem ser stolta och starka ut. De är en kille, en tjej och en som skiftar mellan att vara kille och tjej. Två av dem har samma bruna hårfärg som jag och den tredje som skiftar kön har en nästan smutsig blond hårfärg och står alltid i bakgrunden och är ganska blyg och vågar inte att se mig i ögonen, denna personen försvinner strax efter att vi alla hoppar in varsin båt på vattnet, som alla är mycket nära, jag är längst till vänster och bredvid mig är tjejen. De två åker snabbt iväg, killen är något före tjejen, han har ögonen på det okända målet och ser ivrig ut, medan tjejen ser glad och högmodig. Jag har problem med att åka i väg, vågorna blir större och mörkare, detsamma blir molnen som nästan har täckt hela himmelen. Det slutar med att jag kommer en bit men sedan ger jag upp med en besviken min.
Plötsligt sitter jag i en mycket liten trästuga på vattnet som saknar dörr och fönster, utan har tomma luckor. Jag ser ut genom "dörren" ut på det trista vädret och sedan är tjejen sen tidigare bredvid mig. Hon ser så glad och livsglädjen lyser genom henne. Hon får mig att förstå att detta är vår skola och jag tittar bakom oss och ser genom mörkret ett stort kvadrat format mörkbrunt bort och en svart krittavla. Jag berättar om mina ekonomiska bekymmer och vi kommer fram till att den bästa lösningen vore om jag skulle gifta mig med min pappa. Jag känner mig ledsen och orolig och hon har ett förstående och tröstande ansiktsuttryck.
Sedan är jag igenom ett okänt litet soligt villa område. Alla trädgårdar blomstrar och jag har ett stort leende på läpparna medan jag hoppar och springer runt, helt bekymmersfri.
Efter det är jag i min pappas före detta lägenhet. Det är mörkt och dystert. Vi går till vardagsrummet och känner mig orolig och rädd. Väggarna är kalla och mörka. Plötsligt ser jag en agentliknande man komma ned på vår balkong med ett lime liknande ljus i händerna, han har ett par gogles som glänser gult och är klädd i svart/olivgrönt. Jag känner mig inspärrad och pappa berättar att vid minsta aning ljus ifrån ett hus så kommer de, för att hans bostadsområde är i ett krigszon. Jag kommer med id?n att man kanske borde lägga sig på golvet för att inte synas.
Plötsligt går jag på en grusväg med tunga steg och sparkar på små stenar. Min mamma ser svag och ledsen ut bredvid mig.
Sedan står vi i Coop Konsum, vi letar efter bröllops saker och mamma hittar plastfolie som hon öppnar och visar och jag hittar en liten A6 kvadratisk kalender i en riktig skrikröd färg. Den har ett gummiband runt om sig och framsidan ser ut att ha en massa märken från stearin och i mitten finns det en stor cirkel med ett mönster som liknar dA i en högerlutad skrivstil. Både fram och baksidan är gjorda i tjockt plast/nästan läder. Trots att jag inte öppnar den ser jag att sidorna är lite smått gula.
Vid kassan börjar jag att stor gråta och säga att jag inte vill gifta mig med min pappa flera gånger om. Min mamma klappar min högra axel och de två tjejerna, en i min ålder och en lite äldre ser ut att störas lite. Tjejen i kassan ser riktig förstående ut, alla har samma hårfärg som jag, förutom min mamma. Sedan kramar min mamma mig och säger att jag inte behöver att gifta mig.
Sedan är jag hemma hos min pappa igen. I det mörka vardagsrummet med 5-8 små barn. Runt 3 år, de flesta är tjejer. Plötslig stormar agenter och militärer in genom fönster och balkongen och jag skyndar alla in i köket, jag går in sist och låter dörren stå öppen för att vi skyddas av en stor genomskinlig bubbla. Vi sätter oss vid ett runt bord fast som har en bit av hugget på ena sidan. 2 tjejer sitter på min högra sida, en rakt emot mig med samma hårfärg som jag, alla ler och en liten kille vid min vänstra sida. Han lutar sig fram och vilar ansiktet i mina händer, vars armbågar finns på det ljusa lite mönstrade svagt fettiga bordet. Mellan honom och mig står en tjej med ljust brunt hår i en vit klänning med stora och ljusa gröna och rosa blommor. Jag tar fram en kortlek och solen skiner in. Det finns 3 mörk vinrödsvarta blommor i en vit kruka framför fönstret. Plötsligt dyker en militär upp utanför fönstret och vi kastar oss alla ned under bordet. Pojken ser på mig med ett litet leende på läpparna och flickan som tidigare satt rakt framför mig gråter nu, mycket. tjejen som stod bredvid mig har nu försvunnit och flera agenter kommer in genom fönstret.
Efter det befinner jag mig i min första skola, som var i en källare. Mina två första lärare är där med mig. Det är ganska mörkt, det var egentligen här bröllopet skulle ske, de ser på mig med en sådan blick "det gör inget, vi älskar dig trots allt" bakom dem hänger det två klockor, den ena visar tiden i Sverige och den andra någon annan stans på världen. Problemet är att, ingen av dem stämmer.
Sedan är jag tillbaka i det underbara blåa havet och molnfria himlen i den lilla långformade kajaken med tjejen sedan tidigare som jag träffade i början av drömmen. Det känns som att hon är min enda bästa vän. Det är bara jag som ror, vilket sker utan problem, men går lite segt, vi skrattar och har kul. Jag tappar sedan min rostav rakt ned i det tjocka vattnet. Jag stoppar ned handen för att hämta den, men vattnet är så djupt och starkt färgad att jag inte ens ser min egna hand under vattnet. Jag hoppar/dyker i för att hämta det, men vattnet stannar vid knähöjd. Jag får svårigheter att röra på benen och sitter fast på denna vattennivån, sedan sjunker jag snabbt som i kvicksand. När vattennivån når hakan/pannan kommer jag helt plötsligt upp till vatten ytan igen. Jag går runt bekymrad, både snabbt och sakta med både tunga och lätta steg på vattnet och puttar och sparkar på båten för att få den att gå framåt.
Sedan är vi hemma hos mig, utanför min balkong. Repet som tidigare fanns är nu borta och istället finns det en stege. Jag klättrar upp snabbt och enkelt och hon ler mot mig. På vägen upp stannar jag mellan 2-3 gånger och ser på stegen eftersom att det fattas ett par pinnar.
Sidenote: Detta är första gången på flera år som jag har haft en lång och detaljerad dröm. Jag tror definitivt att det är något med denna dröm som jag behöver veta angående något, men jag vet bara inte vad. All hjälp är MYCKET uppskattad! :D :D
Hej Ellen
Som jag ser det är det din mammas känsla som du upplever inomhus. Om det är mörkt så är det också dystert. Trädgården som verkar lite torr visar också på att det är något som saknas. Din mamma uttrycker också en brist på energi (pengar =energi). Håret som växer i volym är en ny symbol för mig, men det visar förstås att något växer inom henne.
Lite oklart vad det där repet är för någon förbindelse neråt. Neråt räknas i allmänhet inte som någon positiv riktning i drömmar. Men i den här drömmen tar du dig både upp och ner - och varje gång för egen kraft. Vädret utomhus motsvarar känsloläget. Storm är vrede eller ilska. Som vågorna ser ut, så ser känslolivet också ut. Symboliskt tog du dig ner för att vara nära känslorna , sedan klättrar du upp för ett annat rep. Där uppe möter du tre sidor. Förmodligen tre sidor av dig själv. Niger er iväg men du får förhinder av den yttre mörka hotfulla stormiga känslovärlden.. Och hamnar i ett litet skolhus.. på vattnet.. det skulle kunna motsvara någon kunskapsvärld som du har grundat mer på känslor än på vetande. Tjejen - din kvinnliga sida har en lösning på situationen.. Att gifta sig är ungefär detsamma som att förenas.
Din pappas inre värld är inte heller så ljus. Och dessutom är det en krigszon, vilket förmodligen säger något hur han upplever det..
Gråten hjälper alltid. Och du behöver inte gifta dig. En affär är symbol för en ny start i livet. Flickan i kassan är en "gudmor"..eller något liknande..
Tillbaka i din pappas kök. Många barn kan betyda många nya sidor. Det är helt olika hur pojken reagerar jämfört med flickan, på att det kommer in agenter. Att du håller pojkens huvud i dina händer betyder att du begriper något om den manliga sidan.
Sedan är du tillbaka på ditt kälsovatten. Den där tjejen är som sagt en stark och fri sida av dig själv. Men hon är inte den sidan som får din farkost att gå framåt. Det går bra tills du tappar paddeln. Den här delen av din dröm säger en del om ditt känsloliv. Det är starkt färgat av någonting. Du trivs på ytan av det, men när du ska dyka i, är det en annan sak. Då är det både grunt och med osäker botten. Antingen riskerar du drunkna eller så går du på det. Sättet du har när du går och puttar och sparkar med tunga och lätta steg både snabbt som sakta. Det är bilder av hur du förhåller dig till ditt känsloliv.
Sedan är ju repet utbytt mot en stege, så något har förändrats i ditt liv. Intressant att du stannar upp några gånger både på vägen ner och upp..
Hälsningar Urban
| |