Jag minns inte så mycket av drömmen, men i slutet står en flicka som är min dotter i drömmen, står på en hög pall och tittar in i en hylla som är över en garderob. Man måste stå högt för att kunna se ett uppblåsbart ansikte föreställande min (döda) moster Bibbi. Jag ställer mig också högt och tätt intill min dotter. (Jag har henne till vänster om mig). Vi tittar på min "moster" som är lite lik en badboll. Så plötsligt böjer sig min moster fram och säger: "Närmare" - Jag förstår vi ska komma närmare. Jag klappar henne ömt på kinden, och säger tack. Med ömmhet och innerlighet. Tack älskad moster. Så pekar hon på munnen (eller säger: Munnen). Hon vill att min dotter ska kyssa henne på munnen. Som alltså är en plastboll. Flickan gör det innerligt och djupt. Och jag förstår min moster har gjort ett mirakel. Innan denna scen finns en sekvens med en mening som lyder: Världen ska överleva. (minns inte exakta ordalydelsen) När vi tackar min moster tänker jag på denna mening och det mirakel hon utfört.