Vi är inne i en vik, och ska ut på havet. Vi ska till en större båt som finns där ute någonstans. Det är jag och tre till. Vi har en roddbåt av plast som vi sätter i sjön, och vi ska ro ut till den större båten. Men först har vi något ärende som vi måste göra. Den ene av oss, en kille i femtioårsåldern, äger den större båten, så känslan är att han ska ta oss med ut i sin stora båt. Vi sätter oss i roddbåten och jag sätter mig på roddarens plats, tänker det är bäst jag ror, eftersom jag är van vid de här vattnen. Jag börjar se mig om efter åror - måste ju ha några åror att ro med. Jag ser dem inte först, för de är alldeles för stora. Tar dem och sätter dem i årtullarna - de är så långa att jag måste ro med händerna i kors. Men jag klarar det tänker jag, och så ror vi iväg. Det går rätt vingligt med de stora årorna och vattnet är heller inte helt stilla. Lite strömt. Vi ska egentligen ut genom ett gatt, en passage mellan två klippor, ut till stora öppna havet, där den tomma större båten ligger och väntar. Men först ska vi alltså runda ett kap och in i nästa vik, för att göra vårt ärende. När vi är där dessa tre vatten möts, frågar de andra om grynnorna som finns där, och jag visar på alla grynnorna. En är nära båten, strax till höger om oss, och tre är mitt i gattet. Man ser dem tydligt. De utgör inte någon fara när man ror, men en gång har jag råkat segla på en av grynnorna. Jag nämner också att när vi kommer ut på det öppna havet, blir det en ’annan femma’. Där ute går det stora vågor. Men först ska vi alltså ro till ett ställe och proviantera, och jag börjar fundera på hur långt det blir att ro. Kanske blir det enklare att gå dit. Sätta roddbåten iland och gå. Men när jag säger det till han som äger den större båten, protesterar han och säger vi måste ro dit. Och där minns jag inte mer, kanske slutar berättelsen där, kanske är det där jag nu befinner mig nu? Det finns ingen karta i drömmen, men ändå upplever jag vår position som om det var ett sjökort. När jag vaknar minns jag rätt mycket och skriver ner. Det finns en sida på internet där man kan skriva sina drömmar, och få dem tydda. Jag skrev min dröm där. Den heter dromtydningen.se Det är egentligen jag själv som tyder drömmar där. Och jag tydde även denna. Den handlar om mitt liv som liknas vid en båtfärd i den inre skärgården. De fyra männen är alla jag själv. Havet är evigheten Båtfärden kan också liknas vid att skriva. Man rör sig på en yta, och varje årtag för berättelsen framåt. Årtagen motsvarar orden. Att årorna är för stora, kan tyda på att jag känner att språket är ett stort redskap, men att jag ändå kan klaraq av och hantera det. Det är stor skillnad på att vara ute i på vattnet eller sitta på land. Den som är ute på vattnet måste ta hänsyn till alla omständigheter. En som sitter på land skulle motsvara en läsare eller åhörare. Att vi så tydligt kan se och veta var grynnorna är, betyder att det inte längre finns några oöverkomliga hinder, att nå till evigheten. Den tomma båten som ligger och väntar på oss, skulle man kunna kalla ”The empty vessel” Motsvaras av ett sinnestillstånd som finns beskrivet i olika religioner/filosofier.