Jag har kommit till ett ställe, och ska vara där ett tag. Där finns en tam kråka, och jag försöker närma mig. Men den är lite försiktig och drar sig undan. Men efter ett tag är jag och kråkan på tu man hand, och jag klappar den. Och kramar den. Och det går fint. Det finns ett fönster - som ett skyltfönster och det går att skjuta åt sidan och öppna. Kråkan är bakom fönstret och jag går och ställer mig framför och öppnar. Kråkan har någon förhårdnad i handen eller foten, antagligen gör det ont. Den har med sig en kniv (en sådan där brytkniv) och visar att den vill jag ska skära bort förhårdnaden. Men jag har heller inga dugliga händer för sådant finjobb. (Antingen är jag för gammal eller så är mina "händer" också vingar)? Men så kommer ett ungt par som också ska bo på stället (det är lite som ett hostel). De har kört långt och jag ber den unge mannen om hjälp. Jag får instruera honom hur han ska gå till fönstrets utsida och stå där. Så kommer kråkan med sin kniv. Men så har de bytt plats - det är den unga kvinnan som gör operationen - Jag säger det är något kråkan vill få hjälp med. Hon fattar situationen och säger det är en förhårdnad - och jag frågar om hon kan ta bort den. Jo säger hon, det kan jag. Men är lite spänd. Fint säger jag - gör det. Och hon tar med ett vant grepp och snittar med ett enda tag. Och det är bra. Hon kommer in till mig och kråkan, och sätter sig i en soffa. Där sitter hon och berättar om olika saker. Resan varifrån de kommit. Om sin utbildning som hon går på osv. Hon verkar inte göra sig något bekymmer om killen eller nåt. Hon sitter lugnt och pratar. Jag ser hennes ansikte blänker lite. Jag frågar om de rest länge. Jag börjar undra om hon tänker stanna för gott. Jag funderar på att fråga om hon också har lust att bli 'en i flocken'. Men jag gör inte det. För jag tänker det är ju en mycket nära inbjudan, och jag vet inte vad det egentlien skulle innebära. Kråkan är med. Förresten: efter operationen ska vi gå in i rummet/lägenheten och jag ställer mig med ryggen mot kråkan och böjer fram mitt huvud så den ska kunna klättra upp på mina skuldror. Och det gör den. Den är ganska tung. Gammal stor och flera kilo. Jag tänker det är en ansenlig vikt att bära med vingarna. Känns som cirka 5 till 6 kg. Så bär jag kråkan in i huset, och den unga kvinnan är med och sätter sig i soffan. Jag befinner mig på motsatt sida sett från soffan. Kanske är det en soffgrupp. Kråkan är med hela tiden. (Innan jag drömde denna dröm hade jag sett en youtube video om kloka kråkor och kajor).