sand hav och hästar

längesen jag skrev något men drömmer gör jag och lyckats tyda det mesta själv så gott jag kan men detta fattar jag inte. stort ljust men argt hav där man under ytan ser mörka fläckar som troligen är mat till de rovhavsdjur som hoppar upp och tar dem som byten. Jag är varken under eller över ytan bara där och ser. är rädd när jag vaknar till. Fortsätter med att jag blir uppkastat på land i en stor varm öken och där står en vacker häst och väntar men inte ensam, på en annan lika vackert skimrande brun står en till med okänd ryttare. Känner enorm kärlek i drömmen över denna häst som tar mig fram i lekfull galopp som i tävlan med den andra hästen. Öknen är kuperad och vi spränger oss fram och skrattar. det lekfulla racet slutar med att min springare sträcker en muskel och jag faller av. Han springer i väg och jag efter för att se vart han tar vägen. Ner under gjorden i trånga gångar bland folk som talar ett otydligt språk. Jag frågar mig fram efter hästens namn som jag inte just nu kommer i håg. alla pekar och jag hittar honom liggande på rygg tittar på mig och gråter. Han blev kastrerad. sorgen sköljer över mig när han reser på sig och vänder mig ryggen, han var inte värd något längre för någon men för mig betydde han allt. Åter igen stack han i väg och blev arbetshäst. Letade överallt och frågade alla vart är han. En kvinna pekar mot ett skjul och där inne ligger han döende med alla 4 benen av, brutna som pinnar. Jag sätter mig på knä vid hans huvud och lägger armen om hand hals...talar om hur mycket jag älskar honom och han somnar in. Jag vaknar av att jag lägger armen om honom, känner pälsen i handen och gråter.