Jag befinner mig i mitt barndomshem. Jag står högst upp i trappan och jag hör fotsteg längst ned, när jag ser dit ser jag ingen. Jag vänder bort blicken och hör stegen igen. Plötsligt ser jag en skepnad av en flicka. Jag börjar rysa kraftigt i hela kroppen (det händer även nu när jag skriver om det). Hon försvinner. Detta sker upprepade gånger där hon blir allt tydligare. Hon skiftar mellan tydlig bild av en flicka och något nästan gastliknande monstruöst leraktigt diffust. Jag närmar mig flickan och då dyker en liknande gubbe upp några gånger nära flickan fast vänd i andra riktningen. Min mor står en bit ifrån och jag pekar på flickan som blinkar ut och in ur intet upprepandes samma sekvens, jag ropar åt min mor att titta men hon kan inte se någon där. Efter ett par upprepningar till blir flickan tydligare och min mor kan plötligt se henne och gapar häpet men påvisar inte de rysningar jag upplever. Sen kan hon inte se flickan längre. Och verkar inte riktigt vilja tro på att hon har sett henne. Uttrycker mer en acceptans över att det har skett men inte att det skulle vara något spöke. Ungefär som att hon vill glömma det. Jag berättar för henne att flickan heter Aline (eller Alina). Flickan vänder sig plötsligt mot mig och sekvensen bryts. Jag fylls av en isande känsla (det gör jag även nu när jag återberättar) av att hon kan se mig. Hon pekar mot mig, sen pekar hon bort. Jag förstår inte. Hon ändrar skepnad till något fasansfullt för en sekund och blir sedan normal igen. Hon pekar frenetiskt och jag börjar kolla mot dit hon pekar. Där är en liten damm/jordhög längst mot väggen. Jag genomsöker den och hittar däri något litet föremål som jag tror representerade en åtta. Nu följer en längre resa som är lite diffus där flickan dyker upp ibland och pekar på något eller visar vägen till något som leder fram till något nytt dolt. Jag minns tyvärr inte så många detaljer här. Men när jag lyckas lista ut och följa ledtrådarna når jag en liten lucka som går att lyfta bort på rätt sätt, dold inne i något bunkerliknande labyrintlandskap. Därinne finns en dold militäranläggning av något slag som är svårt att avgöra. Den är befolkad men jag går rakt in. Blir ifrågasatt för det är tydligt att jag inte hör hemma där. Blir inte direkt utslängd men jag känner att det är på väg så jag skyndar mig för att hitta vad det är jag specifikt söker. Men här minns jag inte mer.