Adoption och lycka

Hej! Jag vaknade idag och kände fortfarande lyckan som jag kände i drömmen. I drömmen var jag först inte medveten om att mitt barn, Leonor, var adopterat. Hon var nästan ett år gammal och jag matade henne. Och jag var hela tiden i ett tillstånd av total lycka över att hon var vårt barn. När min man slutade jobbet träffade vi henne ute och han frågade mig och hennes utseende, varpå jag svarade att hon har ljusbrunt hår och bruna ögon. När Minsk svarade att "barn från Bangladesh brukar se ut så" blev jag medveten om att Leonor var adopterad. Min man, som just nu inte alls vill adoptera, såg inte överlycklig ut men han tog ändå upp Leonor och kramade och pussade henne! Tyvärr vaknade jag där! I verkliga livet kämpar vi med att bli med barn. Jag har endometrios vilket försvårar det hela ytterligare. Det enda min man och jag önskar oss är att få ett barn. Jag skulle kunna tänka mig att adoptera men min man känner inte likadant på den punkten. Tack på förhand!