Arbetsförmedlaren

Jag drömde att jag satt tillsammans med min arbetsförmedlare i hans stora luftiga lägenhet med många rum. Först var det trevligt att prata med honom. Men så småningom blev hans röst riktigt otäck, grötig och jag förstod inte längre hans svenska som inte riktigt var svenska längre. Plötsligt fylldes rummet med glada ungdomar. Jag plockade ihop mina anteckningsböcker, jag hade antecknat det som han hade sagt. Jag såg skymten av honom i en dörr, han hade klätt av sig byxorna och smilade otäckt mot mig. Jag kände mej rädd, men slog bort de otäcka tankarna. Sedan klädde jag på mig ytterkläderna, mina vinterkläder för vi skulle alla inklusive ungdomarna gå ut. Han skulle bara se till sin gamla mor först sa han. Jag kikade in i rummet där hon låg, hon såg trött och sjuk ut. Jag fortsatte att vänta och började känna mig obehaglig till mods. Det började strömma dyster klassisk musik ur en högtalare och jag tänkte att det är påskmusik. Jag har snart på mig alla mina ytterkläder, då lampan släcks. Han hoppar halvnaken ur ett skåp och jag tycker att han är både ful och otäck. "Bröllop, bröllop", säger han. Hur sjutton kan man drömma något sådant underligt. Det kanske kan nämnas att jag skall träffa samma arbetsförmedlare om några veckor. Jag har inte tidigare varit bara förtjust i hans funderingar, men det är en försiktig man, och jag har bara haft en strikt jobbrelaterad relation till honom. Det måste finnas förstås finnas ett annat budskap i kontexten.