Baby dog tre gånger

Jag drömde den här drömmen tidigt i morse, vaknade klockan fem efter en väldigt klar dröm som förföljt mig resten av dagen. Jag låg länge vaken och funderade tills att det var dags att väcka döttrarna inför skolan. Jag ville spontant skriva till dig Urban, för att fråga om du ville hjälpa mig att tyda min dröm. Men jag ville absolut inte ta upp mer av din tid, eftersom det inte är mer än ett par dagar sedan jag frågade dig senast. Jag associerade genast drömmen, då i morse, till min 99-åriga mormor. Men efter att ha ringt henne och försäkrat mig om att hon mår bra har jag ändå bestämt mig för att försöka redogöra för min dröm så tydligt som möjligt. Kanske kan du ge mig en ledtråd. Drömmen började med att jag låg och sov i ett av rummen i mitt och ex-makens hus. I drömmen vaknade jag av att det var ett fasligt ståhej i rummet. Det möblerades om och hyllor spikades upp. Mina barn och en sedan länge avliden morfar var med och styrde och ställde. Jag gick upp ur sängen och ut i hallen. Där tog min morfar min hand och sa att det är dags att du följer med oss nu Monique. Lika gärna nu som senare. Min mormor som fortfarande är i livet kom gående emot mig i hallen och hon sa: Ja kom nu! Ingen idé att vänta. I nästa ögonblick låg jag i en stor säng med en baby på armen. Babyn började bli grå i hyn och dess blå ögon stelnade. Jag ruskade babyflickan och hon var redan likstel. Jag tog flickan i min famn och grät. Då slog babyn upp sina blå ögon, kan tillägga att vi alla i vår familj har bruna eller gröna ögon, förutom min mamma och min gamla mormor. Babyn sa: (hon kunde tydligen prata trots att hon var högst ett halvår gammal) - Jag kommer att sakna er, jag älskar er. Så dog hon igen. Jag fortsatte försöka få liv i den lilla. Jag frågade: -Kommer du tillbaka? Kommer du någonsin tillbaka? En sista gång öppnade babyn ögonen, tittade på mig och log. -Titta i min ficka, fickan på min overall. Där ligger en liten rund skorpa. Ät den. I Mars-April skulle vara en bra tid. Jag vill bli begravd i mammornas rosa dal. Därefter var hon borta. Jag svepte in babyn i något rosa/cerise tyg. Bar ut henne på trappan på väg till "De rosa mammornas dal". Utanför dörren stod min pappa som varit död i 20 år, jag kände först inte igen honom eftersom han nu inte hade skägg. Jag förväxlade honom med min yngre bror. Jag gick längs med gatan med babyn i famnen. I en port stod min morfar som sträckte ut armarna efter babyn. Jag överlämnade henne, samtidigt som jag sa: -Hon dog tre gånger. Svaret morfar gav mig var: -Men hon har alltid varit stark och envis. Vi fortsatte till de "Rosa mammornas dal". Där sa min morfar till babyn: -Titta så vackert! Se så många fina blommor! Nu hade babyn blivit en större flicka på ca 3 år, hon höll min morfar i handen när de gick omkring och beundrade alla blommor och gröna växter. Så såg den lilla flickan en rosa Cyklamen i blomsterhavet som slokade med varenda blomma. Hon tog genast en vattenkanna och vattnade den döende växten och den reste sakta men säkert på sina stjälkar. Där vaknade jag. Själv tolkade jag drömmen som om babyn var min mormor (99) som blev hämtad av min pappa och min morfar. Eftersom jag varit sjuk en längre tid kändes det som om min morfar och min pappa kallade på både min mormor och mig själv i natt. Det här var kanske onödigt långt, men precis så som jag minns drömmen. Monique