Jag hade en nål på min rygg och var hos doktorn tror jag, där hjälpte mamma mig dra bort nålen, när jag drog bort nålen kom det massa blod det stoppades med hjälp av ett plåster men sedan kunde jag se hur det runnit ut ur tröjan, det var blod överallt på min bröstkorg, på min mage, mina händer.. Överallt, men det gick över till menstruation. Jag kunde inte få stopp på det jag bara blödde och blödde det forsade blod jag var hjälplös. Sån kommer det fram de läskiga människorna som ville oss "mig mamma och lite andra som vad med" ont. De försvann och fram kommer massa barn, så mååånga vackra barn med vuxna, de vuxnan var där men ändå inte. Alla springer fram för att ta varsitt barn, jag letar och letar men kan inte hitta de perfekta för mig. De barn jag vill ha springer ifrån mig. Tillslut går jag där med vad jag tror var min vän jag kan inte minnas ansiktet även fast de var några minuter sen jag drömde de. Vi går på en ljus väg och håller om varandra allt är bra, men hon stannar upp och puttar iväg mig. Den linjen får hon inte passera. Allt bakom henne är ljust och vackert.. Vägen ifrån min skola när jag var liten, jag får inte passera för då har jag gått över till andra sidan ... Men jag gick över, gav henne en kram, den kramen kändes de var som att marken skala men det var bra, så full av kärlek .. Hon vänder om och går in mot ljuset mot den vackra vägen, som jag ser henne gå så vaknar även jag från drömmen, och någonting känns fel!
Urban
kommenterarHej D Här kommer lite tankar om din dröm: Blod är ju allmänt sett som en bra symbol. Tyds som att det finns en process som är igång. Men att inte få stopp på det, känns ju inte bra - känns som en process som inte är under kontroll. Den där nålen som var på ryggen, var ju den som startade alltihop - Rygg är symbol för Det som varit, Historia. Alltså det känns som din mamma hjälpt dig med någon gammal historia som när du börjar ta i den, dra bort nålen - så sätter det igång en process, som är svårt att få stopp på. En process (alltså en mental/psykisk process) som gör att du känner dig hjälplös. Just den känslan är där, och bör ha sin motsvarighet i ditt vakna liv. Sedan kommer människor som inte vill dig väl. Och den situationen byts till barn. Du letar efter det barn som skulle passa dig allra bäst. Men du har svårt att hitta det: Det kan man tyda som att du försöker finna dig själv. Finna din stil, din identitet. Att barnen är "vackra" - funderar jag på hur det ska tolkas? Alltså du ser skönhet i livet, och letar efter den skönhet som du vill identifiera dig med. Tror dock inte det handlar om skönhet i en yttre bemärkelse - utan det är inre kvaliteter som du ser. Sedan kommer en rätt så känslig separation. Du måste ta farväl, Hon har en begränsning. Det låter som vuxenlivet som ska ta vid efter barndomen. Alltså att gå framåt i en dröm är som livstiden som pågår. Det känns fel att lämna henne bakom dig. Allt är ljust där, men framtiden är mer oviss.. Hälsning Urban