Drömtydningen

Ensamhet?


av

Susanna

(gäst)
för 12 år sedan

Min yngsta son ropade och frågade:"mamma varför är Alf hör och dammsuger ?" Ja han kom runt hörnet till köket i hans lgh i Sundsvall glad och dammsugande....nästa sprudlande glad...han visande mig balkongen där han på ena sidan hade tagit bort räcket och jag frågade varför...gå dit sa han...o hoppa....nää svarade jag...han var fortfarande sprudlande glad... Någonting hände...jag tror han sa nåt kul så jag skrattade o skrattade....-"men sluta sa jag" o tog mig för bröstet på skämt och sa-"jag tror jag får en hjärtinfarkt.." Sen väcktes jag av min man... Saken hör att denna Alf dog av en överdos alldeles för ung såklart, bara 46 år, ensam....min tanke var att han ville att någon skulle över till honom på andra sidan...men samtidigt så har han ju sin mamma där...och hjärtinfarkten ja jag har lite problem med mitt hjärta just nu, dock helt ofarligt men ändå...han var en väldigt snäll kille som en stor nallebjörn skulle många säga...glad o trevlig...men ändå dyster i sitt liv som inte ha varit lätt

Urban

kommenterar
för 12 år sedan

Hej Susanna balkong är den delen av en bostad som har kontakt med det stora Världs-rummet, kosmos. Men han har också nu i sinnet att fortsätta, längre bort. Detta med dammsugare är ju intressant, och har nog förekommit någon gång förut, men just nu har jag bara nåt svagt minne. Jag tänker just nu i alla fall, att det är en sorts uppsamlingsapparat, och det är också nåt "andligt" (suger ju med luften som medium) sopor kan ha med samhälle att göra. var han samhällsintresserad ? Du har nog skrattat i sömnen kan jag tro, och fått lite känning åt hjärtat.. Kommentera gärna

Susanna

(gäst) kommenterar
för 12 år sedan

Vad menar du med detta: "Men han har också nu i sinnet att fortsätta, längre bort." Balkong tolkning är intressant... Jag tror inte han var speciellt intresserad av samhället...samhället tyckte nog han var en belastning Tolka gärna mera... Susanna

Urban

kommenterar
för 12 år sedan

Jo, det finns en rätt vanlig föreställning om att vi flyttar i två steg när vi lämnar jordelivet. Först lämnar vi kroppen, men sen lämnar vi också sinnena - och drar vidare.. Exakt hur det där går till, vet jag inte, men det verkar som drömmarna om bortgångna nära också följer den teorin. Det jag också gärna skulle tolka - så är det glädjen, - Det är ju ett sinnestillstånd, som känns ursprungligt och normalt, egentligen. Och den där oräddheten tycker jag också känns bra. Nu känner jag att jag är på väg att halka in i din egen tydning, Och jag vet inte hur jag ska tänka där. Förresten, du skrev att Alf kom runt hörnet i hans lägenhet. Men det var din yngste son som sa det. Lite oklart där - var det Alfs lägenhet? Urban