Hej Hoppas det är bättre. Hade en dröm jag tänkte jag skulle dela med mig av. Vi hörs. På ett tåg som rusar fram. Modernt och ljust. Vagnen är inredd med människor, och jag har sällskap av en speciell. En gammal, vis man. Vi tittar ut och ser en stad som badar i kvällssolens sken. Det är en gammal stad byggd av sten som för tankarna till arabiska och muslimska breddgrader. Mannen gör en association till Riga. Mitt i staden skymtar något förbi och mannen börjar kommentera föremålet men jag avslutar meningen, vi verkar ha samma tanke i våra huvuden. Det är en stor stående gitarr som sträcker sig upp som en skyskrapa mot himlen. Tåget rusar vidare in i en djungel. När det stannar och vi har klivit av försvinner både rälsen och tåget och vi befinner oss vid en flod, ensamma, mitt i grönskan. Floden är långsam, lugn och stor. Den rör sig så sakta att man knappt märker det. Det är god sikt i vattnet. Färgerna inne i djungeln är mycket kallare än vid staden och jag påpekar det. Det verkar som om jag har varit i området innan vid en plats lite längre bort från floden, uppför flodbanken, men jag kan inte minnas varför eller när. Så står vi på en stig vid flodkanten, just där är det några meter ner till floden. Vi vill komma över floden för att komma till staden, men floden är alldeles för bred och djup för att vada över så vi vet inte hur vi ska göra. För att förströ oss litegrann börjar vi leka där vid den höga flodkanten. Vi hänger oss i träd och försöker luta oss så långt ut det går utan att ramla i. För mig är det nära att sluta illa. Jag tappar fotfästet och hänger kvar med bara armarnas hjälp. Då märker jag att jag har dåliga fickor. I ena fickan har jag min mobil och i den andra mina nycklar. När mannen tar tag i mina fötter och lyckas dra mig tillbaka upp på stigen förstår jag att något har fallit ur någon av mina fickor, men jag vet vad. Så jag vänder mig om och spanar ner i det klara vattnet och ser mobilen ligga på bottnen - nycklarna klarade sig. Nu börjar jag känna en lukt. Det är ingen trevlig sådan, det är bajslukt och den kommer från mig. Jag försöker förhålla mig så att min vän inte märker något och han gör inga tecken på det, men jag vet inte hur mycket han vet egentligen. Vi går tillbaka lite i tågets färdriktning och kommer ner till vattnet. Där sätter vi oss och vilar lite med fötterna nere i floden. Efter en stund går mannen tillbaka lite ytterligare och när jag tittar upp för att se efter varför ser jag att vattnet i floden en liten bit uppströms har skjutits åt sidan och lämnat plats för flodbottnen, med stabila stockar att gå på. Ett ställe att ta sig över på har då plötsligt uppdagats för oss, och även jag börjar röra mig mot öppningen och staden.