Hej Verkar vara mycket så får se hur väl jag får ihop det. Jag spelar ett piratspel. Det går bra för mig, jag kommer direkt till skatten, i nån vik. Det går inte lika bra för min storebror. Jag kollar på när han spelar och förstår vilken tur jag har haft. På något underligt sätt kom jag direkt till viken med skatten. Min storebror däremot måste gå igenom följande process: han har en cirkulär lerplatta, från mellanöstern, gamla persien eller babylonien, som man använde för typ 5000 år sedan för att göra matematik på (för övrigt mycket intressant, dessa lerplattor är väl bevarade, så man kan tex se vad barnen lärde sig i skolan, men också någon slags tidig version av Pythagoras sats och sånt (före Pythagoras) finns bevarad). man skriver iaf med hjälp av en träpinne som man trycker ner i lerplattan medan den är varm, så att det blir små 'hål', varje hål representerar ett naturligt tal, tror jag. På min storebrors cirkulära lerplatta gör han sådana hål längs med kanterna, varje hål representerar en möjlig väg att gå för att komma till skatten. När han har kommit typ 1/4 runt försvinner 1/3 av lerplattan! Alltså, om skatten hade varit vid något av hålen som han skulle ha gjort på den tredjedelen, är chansen borta för den här gången. Det är alltså mycket svårt att komma till skatten, men jag kom direkt dit. I nästa sekvens är vi på väg hem. Vi åker i en ganska sjysst bil. Tror att vi på vägen hem ska passa på att bada. Min storebror packade badkläder och han packade mina grejor också, det var självklart att han skulle ta min grejor också men det var inte explicitgjort så det kändes viktigt. Bilfärden är synnerligen dramatisk. Vägen liksom rör på sig, inte som att en bro öppnar sig där och en sväng byter riktning där utan dynamiskt, den verkar vara vid liv. Min storebror kör fort, det kommer en backe som stegrar sig när vi kör på den så den blir som en språngbräda, vi är i luften lite och på andra sidan har vägen som följd veckat ihop sig, vi bromsar i luften och landar hyfsat men glider av vägen. När vi ska på vägen stegrar den sig igen och den är nästan lodrät. Som tur är håller brorsan in sin specialknapp samtidigt som han gasar och det går bra. Vägen är i en tunnel tror jag, under jord. Hemma i gamla huset igen, teaterhuset och kökshuset, i källaren. Fyra rum, vara tre används. Matsal, bibliotek, lekrum och toa med dusch, toan ser jag aldrig. Jag ligger på en madrass i biblioteket och sysselsätter mig med att pyssla med gamla saker. Vrider vid ett tillfälle på madrassen och kollar under, först höger och sen vänster, och då hittar jag nått gammalt papper som jag skrivit på för länge sen. Har problem (psykiska) med att gå in i lekrummet. Ingången är en cirkel, typ 50 cm diameter, nära golvet så man måste krypa, svart gummi ivägen så går inte att se in. Föreställer mig hur lätt det skulle vara att inte tänka på det jobbiga med ingången om jag var liten igen och mitt uppe i att leka. Finns också en rutschkana från övre delarna av huset som går utanför huset, i jord, ner till källaren. Tänker att min barndom var fin ändå. Nu kommer gästerna. Det är en familj vi bodde granne med när jag var liten, som vi umgåtts ganska mycket med, mamman dog i cancer för några år sedan (sant). I drömmen är mamman med, men pappan är inte. Det är också tre människor som vill prata med mig, vilket gör att jag blir spänd. Jag är kvar i bibblan och alla ropar att jag ska komma. Jag stannar kvar, för tillfället. Det verkar också som om det är dukat till en för lite, för dottern i familjen kommer ut till bibblan och äter där. Fin tallrik, dekorationer i blåa nyanser. Jag säger att hon kan ta min plats vid bordet, för jag ska ändå duscha. Men det vill hon inte, inte vara till besvär. Verkar vara så hela middagen, aldrig någon som är till besvär, allt är så bra, så bra. Jag dröjer kvar i bibblan, med dottern, och sen är mamman där också. Vi konverserar om något. Jag märker att hon har peruk (hon tar väl cellgift). Den ser konstig ut, kan inte beskriva nu men om det är viktigt kan jag försöka. Hon tar av sig peruken efter ett tag, och ser likadan ut därunder ändå! Jag går ut i matsalen för att äta, då har jag hamnat på dotterns plats ändå verkar det som, på kortsidan, med min lillebror till höger och mellansonen i andra familjen till vänster. Det står en tallrik mat framför mig som luktar gott och som jag ska äta. Lite svårt att avgöra exakt vad det är, men det är definitivt morötter i. Någon slags gryta, tror jag. Utspelar sig då en sån där -inte vara till besvär- grej till. Jag kan ju inte bara sätta mig och äta någon annans mat, men -jojo det är klart, det går fint, gör det nu, sätt dig!
Urban
kommenterarHej igen Det var rätt mycket - jag tar bara en liten bit i taget. Nu skriver jag lite om den där vägen. Jag fick ett stort igenkännande i den beskrivningen. Din väg kan ibland kännas så där! Din bror är ju med - och han har ju super-knappen, som kan få er upp på vägen igen. Det är något medvetet som han kan göra - när det blir lite för omtumlande. kommentera gärna urban
Delacroix
(gäst) kommenterarVisst känns det så, men vad min bror har att göra med det... Ligger väl djupt såklart att se upp till en storebror. Men behöver nog hjälp att förstå vad hans superknapp är. Vi är olikapå grundläggande plan och jag tar sällan hjälp av honom i existensiella frågor. Det är inte honom jag medvetet tar hjälp av för att klara av att vägen rör sig. Samtidigt tror jag att jag ser upp till hans liv, i den aspekten att saker går på räls för honom (utbildning, jobb, flickvän, hus) och han inte brottas med de frågor jag gör,som om han vet svaren, för han är storebror, och dom vet. Såklart han inte vet, men hans beteende signalerar kontroll. Kontrollen kommer kanske från att inte fundera på djupet och alltså inte tvivla, men jag väljer att inte se på det så, utan som om han har svar, som vi bara aldrig diskuterat. Ser inte det som om han aktivt hjälper mig, utan det är jag som medvetet väljer att se trygghet. Förväntar mig verkligen inte tydning om allt. Tyd om du tror det är relevant.
Urban
kommenterarHej igen Din bror finns ju där som en ide inom dig. Han är en inre person, och det är ju den "brorsan" som är med i drömmen. Alltså "din storebror". Och när du beskriver hans trygga liv, så kan det kanske vara en stabilistesfaktor. Men samtidigt kan jag tänka mig att det är ni två i kombination, som gör att vägen lever. Det vet jag inte för jag har ju inte träffat honom. Annars så måste man tyda det som att det är DIN väg som konstrar. Och det verkar ju vara den mest troliga tolkningen. Och jag kände ju igen det där med att du kan känna dig "kastad". Vad det är för knapp som han har - jo, det är en sorts turboeffekt som han medvetet kan koppla på. Det kan vara att du också har den - när du vill att något ska bli kan du sätta den sidan till. Din bror kör bilen - och det är ett rätt tydligt tecken. Det betyder att du tar stort intryck av din bror. Och han är ju äldre - så det är ju rätt naturligt. Men du kör alltså inte själv - och jag brukar se det som en mer passiv roll. Du sitter väl bredvid antar jag. Och nej det är väl inte så troligt att han vet svaren på de där frågorna. Tallrikar och mat som är färdig att ätas. kan inte låta bli att tänka på det. Försöker få en bild av något intelligent hopkok. Jag har intresse för den här sybmolbilden. Det har förekommit andra mystiska hopkok i andras drömmar, som jag fascineras av. Jag tillåter mig att fundera lite. Om man blandar ingredienser på måfå, blir det ingen mat - det blir skräp - det är stor skillnad på det som är medvetet tillagat och bara röra ihop vad som helst. det är en konst. Jag tror jag var inne på ett spår där med servitör-tanken. Det är i alla fall en presentation. Det kan ses som en upprepad drömscen. Ett återkommande tema. Ena gången var det uttalat DIN mat, andra gången var det som du fick ta någon annans "mat", och det fanns sånt där artighetsmönster, lite hycklande. Skillnaden är ju också flickan i biblioteket. Hon drar sig undan. Du äter med killar på vardera sidan - som i förra drömmen. Den där rutschkanan från övervåningen ner i källaren - den är en sorts genväg från den högre medvetna sidan till den undermedvetna. Det är också en helt annan stämning - i den här drömmen med den gamla bekantskapskretsen är stämningen tveksammare osäker känsla, vara till lags, inte vara till besvär.. så två bord med mattallrik. Det är klart att det är ett tema. fråga är bara vad det står för.
Urban
kommenterarhej Delacroix Jag läste just din dröm, och tänkte jag kommenterar den senare, Men vill ändå skriva en sak som kom för mig.. Och det handlar om ditt sätt att skriva. Man känner hur du har ena "foten" i drömmen och den andra "foten" i skrivandet. Det är ju det som behövs för att kunna formulera sig i skrift. Man är som en servitör, har både kontakt med köket och med matgästerna. du har ju mat på "bordet" nu i två drömmar, och jag tycker du är bra på att "servera", så jag funderar över den liknelsen - mellan att vara någon som ser mat på bordet och någon som serverar skrivna ord. Kan nog gå att få ihop med det biblioteket också i din dröm, du dröjer dig kvar där - men till slut sätter du dig vid bordet.. U-n