Samma dröm, två nätter i rad. Det hela börjar med att jag är i en park med människor jag tycker om, helt plötsligt så vänder jag mig om och vi är ungefär i ett Zoo, med glas framför oss och tittar inåt "parken". Det är ungefär 4-5 Björnar som lunkar omkring med några utav mina vänner, det är så fel så jag öppnar en glasdörr och skriker: "De är inte snälla! Spring därifrån!" En björn går emot mig och stirrar på mig och jag känner hur det är nu jag kommer dö, han reser sig och ska precis lappa till mig när min förra bästa kompis hoppar ivägen och räddar mig. Jag vaknar upp(fortfarande i drömmen) i en säng i ett STORT hus, utanför är det ett litet litet samhälle och jag kan se 7 andra hus, de 7 andra husen är ifrån mitt ex och deras vänner, alla har blivit tillsammans med tjejer ifrån samma gäng och nu har de köpt hus i samma samhälle. Jag kikar ut genom fönstret som är precis vid sängkanten och säger till personen bredvid mig: "Tror du han är hemma?" Personen bredvid mig är då min förra bästa vän(Jag vaknade till liv i drömmen och kom ihåg att vi åkte hem till en släkting och vi alla fick samsas om utrymmena som fanns, konstigt då huset var superstort?) Han svarar mig: "När man talar om trollen" Jag ser honom, glasklart, lika tydligt som när vi lämnade varann. Mitt ex. Han tittar upp på huset och jag duckar för att försöka gömma mig, han får bara inte se mig, han är ju lycklig nu och det är bra. Han går fram emot huset och försvinner, jag tror att han inte har sett mig och reser mig upp ifrån sängen och ska ut i hallen, tror ni inte att han står där då? jo. Hjärtat bultar, jag vill gråta, skrika, kyssa honom, be honom att gå, han kan inte vara här då vi båda vet att det inte slutar bra(Med det menar jag att vi har en så stor dragning till varann att en hel kontinent skulle kunna gå sönder, vi matchar. Vi klickar, men samtidigt är vi som motsatta magneter.) Han ser på mig och för ett ögonblick tror jag att han ska vara så arg på mig, men han ler, jag ler, äntligen har han förstått. "Kom" Säger han och vi går ner till källaren i huset där det är inrett med ett fönster så man kan se ut men inte in, en stor säng, mini-vattenfall och hela rummet bara andas Feng Shui. Vi stirrar ut genom fönstret och jag undrar hur han mår, är han inte lycklig nu? Han valde ju trots allt att gå vidare med en annan, jag blev andrahands valet. Han är lycklig jo. Men ändå inte. Vi stirrar ut, jag känner hans andetag emot min kind, jag minns exakt hur hans läppar känns emot min hud trots att det var 3 år sen sist och jag känner hur han kysser min kind 3 gånger. Jag ser på honom med tårar i ögonen, jag känner hur han gjorde sitt val och att valet blev mig. Precis när jag ska öppna munnen för att säga att det inte fungerar såhär, att jag inte är ett jäkla Andrahands val så vaknar jag. Min förklaring: Visst jag saknar mitt ex så otroligt mycket, han är fortfarande min största kärlek och jag har lika ont i hjärtat som den dag vi verkligen sa hejdå och skiljdes åt. Men samtidigt vet jag att han har en ny kärlek som faktiskt står ut med honom och (jag hoppas) att han är lycklig. Men tanken på att han valde en annan som blev slutet för oss gör ont, och jag har exakt samma känsla nu när jag faktiskt vågade gå på dejt med en kille jag funnit intressant. Dejten var toppen, vi har mycket gemensamt men inte för gemensamt, han har åldern och jag trodde han var mogen, men sen valde han en annan och sa ingenting till mig först. Samma känsla, samma "Aj" Hur blir man av med något sånt? Jo. Man intalar sig själv att han inte var värd en, jag är värd det bästa och han var inte bäst för mig. Han skulle aldrig kunnat hantera en kvinna som (äntligen)har sitt självförtroende på topp, sin självkänsla och som jobbar för sina mål. Jag är för läskig helt enkelt och han ville ha någon yngre som inte ens går i skolan eller har ett jobb. Well. Jag lever, ska bara bli av med den här drömmen och fortsätta hålla mig till det jag kan bäst, vara en workaholic och jobba för mina mål.