Drömtydningen

jagad av buss


av

heila

(gäst)
för 13 år sedan

Hej somnade igen på soffan en timme,drömmer att jag ska någonstans,men måste ju ha min son med mig,jag hämtar min son på en plats i drömmen med andra barn och vuxna,det finns en tjej där som heter lina och gör det i verkligheten med,det är en kompis till milton som han leker med ganska ofta,det dyker upp en kvinna där som har rastafari hår du vet så där lite tovigt och tjockt det är mellanblont håret och hon är ganska kort,har en enfärgad begie tröja och ett par pösiga byxor i olika färger,blått gult grönt rött,alla färgerna är inte klara,tyget är urtvättat liksom,hon säger att hon kan vara barnvakt åt lina och milton,hon säger att deras hus är alltid öppet och där finns djur och allt möjligt,det ligger i ugglebo säger hon,( när vi flyttade ner till småland urban så bodde vi i ugglebo då var jag 7 år) hon förklara att huset ligger vid den vita skylten som det står ugglebo i,de bor i korsningen där,hon tar lina och åker i väg med henne,för jag var inte färdig med miltons saker,hon kommer till baka och förklara igen vart hon bor,jag blir mer och mer osäker på om det är rätt att lämna milton där,en annan vuxen tittar på mig och säger,där lyser det alltid väldigt intensivt i det huset, det går inte att missa,jag känner bara mer och mer med min intuition i drömmen att det är något som är fel med den kvinnan som vill vara barnvakt,min mage säger mig så starkt, lämna inte din son där,jag känner att det börjar bli bråttom,jag tar min son och springer till min bil,jag tar den,och jag kör,jag måste göra ett ärende på stan och jag gör detta,men märker att jag är skuggad av några i en mörkblå buss,jag kommer på att jag har glömt en grej på första platsen där milton befann sig från början,jag åker tillbaka och hämtar en mjukistiger,när jag springer till bilen igen så är min son denna tigern,han hänger bara i min famn och är jättelätt att bära,fast det bara är en dräkt som ser ut som en tiger,jag har nu en annan bil,jag har en minibuss som är vit med lite grönt mönster på,den verkar vara ny,jag säger till min son att sätta sig där bak,han gör som jag säger,och jag kör på en lerig väg, på vägen går det människor och de går nästan mitt i vägen,två av dem har varsin hund,andra är ensamma,jag måste parera dem men ser i backspegeln att bussen jagar mig igen men den får problem med dessa människor på vägen och kommer mer och mer efter mig,jag skakar av mig den blå bussen och är till slut tillbaka på samma plats som innan,jag står där och ser hur den blå bussen kör förbi framför mig,de verkar inte förstå att jag står där.jag kan andas ut men vaknar väldigt skärrad, och det första jag tänker,var på min intuiton,jag har aldrig förr upplevt min egna intuition i en dröm innan.

Urban

kommenterar
för 13 år sedan

Hej Heila Det är en jagande-dröm. Det är alltså något som du känner pressar dig, i din vardag. Det finns ju en kontakt till din barndom - dels genom namnet på platsen där du bodde, Ugglebo, dels genom barnen som väl är i den åldern som du var när du bodde i Ugglebo. Kanske återupplever du något, som du inte klarade av när du var barn. Något som du nu använder din intuition till. Denna tjej är nog du - en sida som du har. En sida som du ställer dig tveksam inför. Färgrik och tovig. Skyltar har en "tvådimensionell" betydelse, en själslig betydelse. Huset där det lyser starkt. Låter ju som det finns upplysning där! Hur tyder du det att du tvekar på hennes avsikter - men blir då istället förföljd. Var din intuition rätt? Leriga vägar är heller ingen bra symbol - brukar betyda att man går ner sig i "träsket" - alltså känslomässigt nergången. Tror den där resan är din livsresa - sett ur ett familjeperspektiv - bil är symbol för det. Buss är symbol för en trend, eller allmän rörelse. Så det är någon sorts ideologi som "jagar dig". Du kör bra, eller den "bussen" är kanske större, och får större problem med de hinder som finns. Hindren är människor. Varje människa är en sorts hållplats i livet. En möjlighet.. Den mörkblå färgen är väl inget vidare. Anses väl som dålig i dröm-sammanhang. Det hela börjar ju med Lina som försvinner. Alltså när du lyder din intuition så skiljs barnen åt, och du hamnar i en jagande-situation. Att "norpa" ett barn sådär - ? Det skulle vara kul att komma på vad den kvinnan symboliserar - vad tror du? Ditt "fordon" förändras i drömmen - från vanlig bil till minibuss. Det låter som du styr en liten "trend" ? Hälsning Urban

heila

(gäst) kommenterar
för 13 år sedan

ja jag vet inte om jag förstår drömmen så bra,jag kan likna den med det träsket jag sitter fast i idag,det känslomässiga träsket,jag har förstått att jag följer ett mönster och inte litar på mig själv,hon tar ett av barnen,det tyder väl på att jag kanske litar på något i mig själv iallafall,men inte i allt,jag tillåter mig inte i dag att tro på mig själv alltid,att jag har kraften,den där kvinnan ser jag som en del av mig som förmodligen börjar ta form i mig,det börjar bli lite färg i mig,håret är tankarna,toviga tankar,förmycket tankar och för lite kontakt med kroppen,det finns en upplysning där,det fattade jag att drömmen ville peka på,jag får fundera på vad det kan vara,det där huset vi bodde i i ugglebo är ju som huset som gud glömde ungefär,barndomen där var hemsk,så vad finns det att veta? jag minns inte så mycket heller mer än det hemska,måste verkligen fundera.

heila

(gäst) kommenterar
för 13 år sedan

kan kvinnan stå för integriteten/identiteten kanske,för då förstår jag upplysningen.bättre.

heila

(gäst) kommenterar
för 13 år sedan

jag överger mig själv i drömmen,för att jag lärde mig det i min barndom,blev övergiven,övergiven med alla känslor och alla frågor och all oro och rädslor.upplysningen finns där i att det finns en läkekraft i detta att förstå detta,vi flyttade ner i den åldern som barnen var i drömmen,jag fick överge mina vänner min plats i solen och allt jag trivdes med, för att ytterligare bli övergiven och utsatt för misshandel,det är inte min son jag behöver skydda,det är mig själv,känsloträsket är ett träsk som min son dras med i,men jag ser inte människorna som hinder för mig själv eftersom de var lätt att parera och för att två hade hundar,jag ser dem ,som dem som har hjälpt mig på vägen hit och som fortsatta hjälpare,faran bakom mig som hamnar på efterkälken är inte en fara,det bara vad jag tror själv och något känslomässigt i mig som uppstår i min energi av känslor av övergivenhet,en känsla i verkligheten av att jag känner mig jagad och manipulerad fast jag inte är det,en misstänksamhet mot livet och människor,som jag lyckas med att hålla på avstånd men som oxå tar en enorm kraft som påverkar mina nära och kära negativt,kära mr watsson,det är dags att vakna,och gå en trappa upp,öppna dörren och säga hej till psykologen.namaste.