Blir jagad av döden, lurar den och väntar på att bli avslöjad men blir inte det. Dör ändå till slut medans jag väntar.
Siren
(gäst) kommenterarTack. Har drömt samma dröm i lite olika former flera nätter på rad. Visste att det innebar någon form av utveckling eftersom jag känner att det är det som pågår. Är en mogen kvinna på 49 år, född i fiskarnas stjärntecken, med ett rikt känsloliv och ett tungt bagage. Bagaget har i mångt och mycket "bromsat" mig dom sista 2 åren, men känner att jag värderar livet och mig själv annorlunda och är "på väg" igen. Så ditt svar är en bekräftelse på att min känsla är rätt. Så tack igen och ha en fin vecka.
Urban
kommenterarHej igen Siren Fint med ditt svar. Jag tycker den bilden av att du leker kurragömma med döden är så talande. Men jag hittar inte riktigt orden. Men tänker att det är nog en dödsrädsla som du har. Väntar på att bli avslöjad. Precis som du gjort något fel. Försöker undkomma döden. - OCH DÅ TÄNKER JAG SOM SÅ: Det kan också uttryckas som att du försöker undkomma LIVET. vad säger du om den? / Urban
Siren
(gäst) kommenterarOj...blir tårögd utan att egentligen veta varför exakt. Bär en rädsla för att inte finna lyckan och samtidigt myntets andra sida, finna lyckan och bli sviken. Det är ju en sorts rädsla för livet. Samtidigt så rädslan av att bli avslöjad, och nu lär jag nog förklara lite. Jag är en kvinna som ger massor till mina medmänniskor, finns alltid där om barn, vänner, kollegor o.s.v behöver mig. Är trygg, lugn och varm med ett stort hjärta. Jobbar med aktiva missbrukare/psykiska diagnoser. Är omtyckt. Trots detta så har jag en dålig självkänsla och nånstans så inbillar jag mig att det kommer en dag då jag blir "avslöjad". I min värld så förtjänar jag inte att bli omtyckt, men visar inte den sidan av mig normalt. Kunde jag överleva på luft, så skulle jag antagligen ha gömt mig för länge sedan.
Urban
kommenterarHej igen Tårögdheten kommer nog av att du inser att drömmen handlar om dig,. och att du nu får sånt som du själv brukar ge. fint att du är så ärlig, Jag funderar på det.. ärlighet är ju den svåra konsten.. - så svår därför att vi har gått vilse - är vilse - vill vara vilse. du har som jobb att vara guide för andra. och nu ställer din dröm dig mot väggen - vara guide, som är vilse,. går inte ihop egentligen. Det där med balansen - du ger mer än du får - kanske. Jag tänker på det där du sa om att du inte är värd att få ta emot - Det är så vanligt att känna så. Så du gömmer dig också för dig själv. - du får ta det för vad det är- alltså bara mina reflexioner - Urban
Siren
(gäst) kommenterarHej. Dina reflektioner är inte så "bara", du får mig att tänka till. Stämmer bra att jag är guide i mitt jobb och det jag ger där av mig själv, det får jag igen på så många många små vis. I yrkesrollen är jag trygg och säker. Vilse- ja mitt privata jag är nog vilse, söker efter svar som jag kanske aldrig får eller kanske tror mig aldrig få. Min ärlighet är både min styrka och min svaghet, två sidor av myntet. Dina reflektioner och din tolkning av det jag drömt bekräftar det jag nånstans redan visste, men det bästa är just att du fått mig att tänka till...vem ÄR jag idag och vart är jag på väg. Så med andra ord så ska jag försöka lära mig att inte gömma mig. Kan bara säga tack så jätte. / En leende Siren
Urban
kommenterarHej där leende Sirenen Att få dig att tänka till är väl det dina drömmar vill - och jag kan bara försöka hjälpa till - Så ska jag bara tillägga en sak - och egentligen är det ungefär samma sak som förut: Alltså, hmm, om du försöker hjälpa andra men själv inte har koll på vem du är, vad du vill, vart du är på väg - och ändå försöka guida någon annan i deras liv.. Då kanske du opponerar dig och säger - ja, men i min yrkesroll så ägnar jag mig bara åt den yttre verkligheten, inte den inre. - men då hoppas jag att du hör hur ihåligt det låter. Om man är i någon nöd, så är det ju till viss hjälp att få någon som hjälper till med det vardagliga - men bakom varje syssla, finns ju också den inre verkligheten. "vaffö gö dom på detta vise?" Inuti oss finns en liten figur som tycker att det hela är onödigt tillkrånglat, och en guide ska nog inte bara ägna sig åt den yttre guidningen. Du bör ha en inre säker sida. Det handlar inte om att välja rätt blankett - det handlar om att veta varför jag vill ha den eller den blanketten. Det handlar om att bli herre över sitt liv. sedan vilka blanketter man fyller i - eller vad man nu gör, så är det ju bara en liten följd av att man har kommit på vem man är.
Siren
(gäst) kommenterarHej Urban. Hur konstigt det än låter, så i mitt jobb är jag "hemma", där finns ingen osäkerhet, inga frågetecken...där är jag "jag" fullt ut och ger med hela hjärtat, inte bara skärvorna. Har ett bagage med en alkoholiserad, misshandlade pappa och psykisk misshandel i ett långt äktenskap.Mina erfarenheter gör att jag har en inneboende intuition som leder mig rätt när jag hjälper andra. Om man tror på andevärlden eller vad man ska kalla det, så är min gåva en otroligt stark intuition. Litar på den till 100 % när jag lyssnar på mina medmänniskor.Skulle jag vara tveksam i min yrkesroll, då skulle jag inte kunna vara kvar..dessa människor förtjänar full närvaro och inget mindre. Vet inte riktigt hur jag ska förklara...men på sätt o vis så föddes nog jag på nytt för drygt 5 år sedan med utbildning, ny bostadsort och skilsmässa. Det nya livet har inneburit en massa utmaningar men har gjort att jag har vuxit enormt och fortsätter att utvecklas dagligen. Rädslan ligger nog mycket i otrygghet...inget fast jobb, ingen partner att dela vardagen med. Frågetecken som ska jag fortsätta att jaga timmar för att överleva eller ska jag söka mig härifrån ?? I drömmen kanske jag försöker undkomma LIVET men har funderat på om det kanske inte är en rädsla för att börja om på nytt igen ?? Fast tror nog att frågetecknen kommer att räta ut sig så småningom, jag får fortsätta att försöka ge mig själv det jag ger till mina boende...lite empati och andrum. Tack igen Urban och ha en fin dag.
Urban
kommenterarHej igen Siren Du låter mogen och trygg, och det är nog sån du är, - och din dröm visade ju att du "dog" - alltså har något skett. Du hade haft andra drömmar med samma tema - kan du inte berätta något från dom.. Hälsning Urban
Siren
(gäst) kommenterarMen hej igen. "I princip samma dröm, men den startar hemma (känslan av hemma) men känner inte igen miljön. Sover och blir väckt av att en man tittar på mig...kallt och med mord i blicken. I nästa sekvens springer jag mot sjön, med denna man efter mig. Det är vinter och isen ligger. Plötsligt befinner jag mig under isen, med en mobil i handen...håller den som om det gällde livet, vet att jag inte får släppa den. Mannen står och tittar på mig igen, med samma blick. I drömmen känner jag att denna man är dödens hantlangare och jag vet att jag inte vill dö. På nåt vis så står jag bredvid honom i nästa sekvens. Vi sluter en pakt om att han ska ljuga om att jag är död. Min uppgift för att det ska fungera är att inte svara i mobilen när den ringer. I början ringer den nästan oavbrutet, men jag svarar inte. Jag kan inte kasta mobilen, för tänk om nån annan svarar i den, då blir vår pakt avslöjad. Åren går...många år känns det som. Telefonen ringer ibland i dagar i rad, men jag svarar inte. Efter många många år så kan jag äntligen kasta sim-kortet och batteriet, men är väldigt noga med att dom inte ska hamna på samma ställe. Efter det andas jag ut och kan sova." På ett sätt känns drömmen som om det skulle vara en film jag tittar på och samtidigt känns det så verkligt, som om det verkligen är jag som springer. Känslan när jag vaknar ur dessa drömmar är att det verkligen är mardrömmar...vaknar i skräck, genomsvettig. Varje gång känns det även som jag missar ett budskap, att jag inte förstår. Förra natten var första gången på flera nätter som jag fick sova ostörd. Hälsningar Siren
Urban
kommenterarHej igen Hmm.. det finns väl många som tycker att dom gjort en pakt med "döden". (Finns ju som tema i litteratur och film) Du låtsas som du är död. Dvs inte visa dig på det levande sätt som du egentligen bör. Det är ju som du "håller dig tillbaka" - låter bli att leva som du egentligen borde. Liknar sådana sociala mönster som hindrar. Anpassning. Jante. Telefon är i drömmar detsamma som din intuitiva förmåga. Intuitionen kallar år efter år, men du låter bli att använda den. Av rädsla för att dö. Avtalet om att "låtsas vara död" håller du ju, tills det inte längre är någon fara, du kan slänga såväl simkortet som batteriet. Alltså själva programvaran och energin. Du separerar de två krafterna, så dom inte ska råka komma nära varandra, och börja fungera. Det hela ger en bild av att du varit "förtryckt"? Alltså denna "pakt" som ett avtal om att ligga lågt med dig själv. Början på drömmen är också talande - Den där mannen som står och böjer sig över dig - det är många som drömmer om en sådan gestalt. Till skillnad från din, så brukar dom alltid vara anonyma (utan ansikte). Men din har tydligen ansiktsuttryck som du tolkar i drömmen. Denne "jagar" dig ut på isen. Det kan översättas med att du känner din dödsrädsla som något som har "jagat dig". Is motsvaras av en känslokall värld. Att vara "under isen" känns som att vara på insidan av en ishinna. Sådana där ytor och hinnor i drömmar är rätt "psykologiska". Gränsytor, inneslutna världar. Jag funderar över varför du sprang mot sjön? Vatten är "heligt" står för liv och känslor. Att det är upprepade drömmar betyder att det är något som du bearbetar i ditt undermedvetna. När du fått de där separerade - batteriet och simkortet, så kan du slappna av och sova. Det ger en känsla av att det är alltför laddat att ha dessa symboler nära varandra. Batteri är "energi" och simkort är ju någon form av information. låter som att om du ger energi till informationen så blir det laddat och spänt. Ok, jag lämnar över ordet till dig.. Hälsning Urban
Siren
(gäst) kommenterarHej. Börjar väl där det är lättast...sjön. Jag har alltid mått bra vid vatten, kunnat andas och njuta av lugnet vågornas rörelse ger, ljuset som speglar sig på en blank vattenyta. Vatten på natten i månens ljus är bland det vackraste jag vet, då mår jag som bäst. Så både måne/ natt och vatten är trygghet... Förtryckt ja. Levt i psykisk misshandel i mer än mitt halva liv, men vågade till slut ta klivet ur det. Alla dom åren existerade jag, men jag levde inte. Jag då var ett skal, en fasad som skulle hållas uppe. Sanningen fick inte komma ut, för ingen skulle tro mig ändå. Visste inte HUR sjukt mitt liv var innan jag kom därifrån. Nånstans inne i mig bär jag fortfarande en rädsla för "lycka". Var jag glad, log o skrattade för mycket förr, så brukade det straffa sig på nåt vis. Med förnuftet vet jag att det inte händer igen, men ibland är det lätt att trilla dit i gamla invanda mönster. Energi till informationen, hmm...den va lite svårare. Kan det ha att göra med att jag har vågat ge mig ut och dejta igen ?? Vill gärna hitta kärleken och kunna ge mig hän fullt ut, men är också rädd för att bli sviken. Jag är inte rädd för att hamna i samma sits igen som jag var i mitt äktenskap, men jag är rädd för svek, för att bli lämnad. För mig symboliserar tvåsamhet inte bara kärlek, utan även trygghet, glädje och energi. Kram Siren
Urban
kommenterarJa, men då är det ju det som din dröm skildrar. Denna återhållna attityd, från din sida. och alla år som gick. Ditt vatten var dock fruset, när du jagades dit. Och du hamnade under isen. Men jag antar att du då hamnade I VATTNET också. (inte bara under isen) Och jag betonar detta med VATTNET, för det är så viktig symbol. Och att hamna i VATTEN är synonymt med att få kontakt med livet inom dig och känslorna. Du höll ju krampaktigt fast i din "telefon" - och sen gjorde du en pakt, som innebar att du måste ha telefonen kvar för att kunna spela död. Detta är en sorts självbevarelse, men det är väl också en sorts självförtryckande. (som du skrev visste du inte hur sjukt det var förrän du kom därifrån) Du var ovetande. Du verkar vara på bättringen - just den där scenen med att du kan släppa batteri och simkort -som du hållit i så länge. Så det är ju bra. Men en viss rädsla återstår, rädslan för att bli besviken igen, ja det är inte lätt. Och ska kanske inte vara helt lätt heller. Men du verkar ju så öppen med dig själv nu, så jag antar att du har det bättre med självtilliten. Du skriver om kärlek - mm. jag har tänkt på den på senare tid. Den är något! kram på dig med Urban
Siren
(gäst) kommenterarJo jag hamnade i vattnet för telefonen var blöt kommer jag ihåg. Jo jag har gjort en lång resa dom sista åren, utvecklats massor och fortsätter att växa hela tiden. Ibland stannar jag på nån platå, men fortsätter min livsresa. Går inte lika fort längre som första åren, kanske därför jag har mer "tid" för bearbetning. Kärleken- tvåsamhet är viktigt för mig. Människan är inte gjord för att leva ensam egentligen...fast hellre ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet. Så antar att den biten också löser sig med tiden. Visualiserar min önskan så när tiden är rätt kanske hjärtats nyckelbärare dyker upp. Tack för att du hjälpte mig, betyder mycket. Kramar
Urban
kommenterarHej igen Siren Intressant med dina tankar. Får jag fråga dig en sak. Du skriver att människan inte är gjord för att vara ensam. Och då undrar jag om du vet vad människan är gjord för? Hur människan är gjord att leva? /Urban
Siren
(gäst) kommenterarMänniskan är väl gjord för fortplantning...låter kallt o säga det så, men i ett kärleksfullt förhållande bland det bästa som finns. Vi är väl flockdjur, så i det perspektivet är inte tvåsamhet det ultimata. Men jag vänder lite på det eller kanske snarare anpassar...för mig är familjen en flock, där du har jämbördiga medlemmar som lär av varandra. Kanske finns det en naturlig ledare, men jag inbillar mig att man leder sin flock tillsammans, som i en dans...den ena för, men för att det ska fungera så måste man dansa i samma takt. //Siren
Urban
kommenterarIntressant att höra andras funderingar om livet. Jag passade på att fråga eftersom du ändå var inne på ämnet: "vad människan är gjord för". Fortlevnaden är förstås viktig för annars finns ju inte arten kvar. Så är det ju med alla arter. Så enligt dig är människan gjord för att fortplanta sig och leva i grupp..? U.
Siren
(gäst) kommenterarI stora drag ja, men jag skulle absolut inte vilja dra det så långt som att bosätta mig i ett kollektiv...ens med mina barn, som jag älskar över allt. Min flock är familjen...där finns en grundtrygghet, nån som bryr sig i med- och motgång. Men skulle vi bosätta oss tillsammans, så skulle det skära sig snabbt. Ingen av oss skulle vara redo att släppa på sin frihet, att göra det man vill när man vill om man vill...allra minst jag. //K
Urban
kommenterarhej igen jag funderade lite på det här. det var intressant - jag tänker vidare, eller längre - om det kan finnas något annat som människan är gjord för, än fortplantning och flockliv.. alltså tänk dig att du redan har gjort dina barn, och levt familjeliv, vad händer då? Finns det något annat som människan är gjord för? Detta med att fortplanta sig och leva i flock gäller ju för så många arter. Myror getingar bin zebror sill kajor ... Om man sätter definitionen för vad människor är gjorda för, så kan det ju bli ett ganska krasst samhälle. Om du inte är fortplantningsduglig och lever lite för dig själv - tja, vad är du då värd i ett sådant samhälle? (jag fick en liten obehaglig känsla bara när jag tänkte på att människan endast är gjord för att överleva..
Siren
(gäst) kommenterarTänker man att fortplantning och familjeliv är avklarat, som det är för mig i mångt och mycket...så ser jag det lite grann som att en del av min uppgift är att förmedla mina kunskaper, alltså det livet lärt mig (inte enbart utbildning o så)... Vi som människor fortsätter ju att utvecklas hela tiden, vissa kunskaper förfinas medans andra kasseras. Vi lär av alla generationer, i varje liv (ja jag tror på att vi lever fler gånger).
Urban
kommenterarHmm något ditåt hade jag nog tänkt.. Vad har du för livsvisdom att förmedla? - (Alltså om man tänker att man säger att människan är gjord för att överleva, så tycker jag det är en självklarhet. Om människan inte överlever så har hon ju ingen annan uppgift heller). /Urban
Siren
(gäst) kommenterarTror att det klokaste/ bästa jag lärt mina barn är att man aldrig ska döma en människa utifrån andras värderingar, bagage, utseende ja eller nåt...bilda sig en egen uppfattning och använd dig av den. Empati och förståelse för att vi alla är olika, men ändå lika mycket värda. Framför allt så försöker jag efter bästa förmåga leva som jag lär...varje möte är en möjlighet till lärdom om man bara orkar och vill. Tror inte att vi möter människor utan orsak, alla är menade att korsa vår väg, antingen för att stanna och/eller för att lära oss något. Tror att det jag har lärt mig dom sista åren är att vi får inte bördor tyngre än att vi mäktar med. Ibland behöver man bara lite hjälp för att orka se ljuset i tunneln. Är ju våra erfarenheter, både bra o dåliga som gör oss till dom vi är. Antingen låter man dom dåliga ta överhand eller så försöker man hitta dom små ljusglimtar som ändå finns i varje dag. Min styrka idag och alltid har nog varit att jag är i grunden väldigt positiv, ger av mig själv och den värme jag har till alla som korsar min väg. Min "gåva" är en stark intuition som leder mig i möten med andra. Min svaghet är "jag"..känslan av att jag "borde" göra mer, orka mer (otillräcklighet)...men den jobbar jag på. Tror att man fortsätter att återfödas tills man verkligen lärt sig det man var menad att lära. I varje liv har man nåt ouppklarat från tidigare liv. Känner att jag lite rör ihop det i mina tankelabyrinter just nu. Förlåt för det...men jag inbillar mig att du på nåt konstigt vis vet ändå vad jag menar :) Ha en riktigt härlig fredag.
Urban
kommenterarNej det är fullständigt begripligt alltihop. Men att jag frågar så här har du kanske redan funderat på, vad vill jag med såna här konstiga frågor? Och du har kanske förstått bakgrunden - dels gör jag det för att komma lite längre med den här livsfrågan - och det både för din och min egen del. En del låter sig nöjas med ett svar som låter som ett normalt accepterbart svar. Det är inte populärt att försöka driva saker längre. Men jag har upptäckt att det visst går att komma längre, om man gör lite ansträngning. Så du får se mina inlägg som kilar, som jag försöker pressa in i dina meningar. Kilar som är gjorda för att kunna expandera eller till och med klyva. (i så fall är det ju en klyvnings-kil). Kanske blir det lite "klyftigare" då. I och för sig får man ju se upp med att man inte bara har sönder det som man försöker få fram.. Det du skriver tycker jag är självklart. Det är en bra inställning - - men, vad gör du för att det inte bara ska vara en inställning? övergår den till handling? För det är ju skillnad på "vackra ord" och modiga handlingar. och mod är ju det som krävs för att ha en egen uppfattning som man står för. Om man, som du, vill göra skillnad. Att inte vara fördomsfull. Hur enkelt är det, egentligen - vårt sinne är ju fullt av schabloner, som vi fått ärva av föräldrar och omgivningen. Lär du dina barn att alla har lika värde - fint som ideal, men är det sant. Även du har dina gränser. Det du pratar om är ju att du vill vara fri i tanken. Att inte vara bunden till fördomar, är ju en uppmaning att vara fri i tankarna. Men är vi fria? Vad är frihet? Finns den överhuvud taget? Man kan ju tro att man är fri att röra sig vart man vill, men det är ju inte sant, det finns massor av olika begränsningar. Ja, som du ser försöker jag pressa in lite kilar här och där.. Urban
Siren
(gäst) kommenterarGillar ditt fina sätt att få mig att tänka till. Visst har jag som alla andra både begränsningar (rädslor??) och fördomar..följer ju med modersmjölken på sitt sätt. Begränsningar jobbar jag på genom att försöka exponera mig själv för dom...ofta handlar ju det om en rädsla för det okända. Lika är det med fördomar också...på sitt sätt också en rädsla. Försöker tänka i banorna "vad är det värsta som kan hända" "hur vet jag att det verkligen är så här" Är det ett inlärt beteende jag har eller har jag tagit till mig av andras värderingar. På samma sätt försöker jag än idag, med mina vuxna barn, att få dom att tänka till, fundera en gång extra vart det kommer ifrån. Tror inte att man jobba bort det om man inte är medveten om vart det kommer ifrån. Sen tror jag ju inte att man kan vara helt fördomsfri, hur gärna man än vill och önskar. Tror på ärlighet och lever efter det också, inte bra alla gånger kanske, men i längden så mår jag bättre utav att vara ärlig. Sen kan man ju lägga fram sina åsikter på ett sånt sätt att folk förstår att detta är min åsikt och den står jag för, tills nån kan motbevisa mig eller övertyga mig om att jag kanske tänkte tokigt denna gång eller hade inte nog med kött på benen. Vänder inte kappan efter vinden i mina åsikter och kan ta strid om det behövs, men i regel så kan jag prata och resonera. Det här i sig är ju en slags frihet...men total frihet kommer vi aldrig att få idag så länge man befinner sig i ekorrhjulet med ekonomiska krav och tidsmässiga måsten. Finns så mycket måsten som man inte ens tänker på att man gör, många gånger kanske helt i onödan. Men kan man skala bort en del av dom, så mår man mycket bättre i själen...blir mer öppen för nya intryck och nya lärdomar. Jag skriver nåt jag kallar för Dikter & Tankar...har gjort det i nåt år...handlar oftast om längtan, saknad och sorg i olika former. Där blir det väldigt tydligt hur mycket man utvecklas känslomässigt på relativt kort tid...och utvecklas man känslomässigt då utvecklas ju även tankesättet. Ha en bra kväll Urban. //Siren
Urban
kommenterarHej Siren Det är inte så dåligt att drömma om "att dö" som man kan tro. Betyder i regel att du utvecklats och mognat. Denna katt-och-råtta-lek känns som ett sätt att undvika mognaden. Och dessutom så är det ju en insikt om att vi alla ändå dör till slut. Hälsning Urban