Hej jag har drömt en jättekonstig dröm. Jag hade varit någonstans och det var sent på natten o sista tåget skulle snart gå och jag visste att jag var körd om jag missade det. jag missade precis bussen då jag såg den åka iväg och först sprang jag efter den men den stannade inte. så då började jag springa mot tåget istället. när jag kommer fram så är tåget på väg in på perrongen. jag går ganska nära kanten och blir sedan lite orolig och rädd för att jag ska snubbla och falla ner på spåret. så jag backar och vänder mig om. då ser jag någon vars ansikte jag inte känner igen men jag känner en stark rädsla och hat jämte denna person som bara hånler å säger något i stil med "åhnej gumman du ska ingenstans" o börjar knuffa mig mot kanten. jag sliter och kämpar emot men jag kommer inte loss och precis när tåget kommer så blir jag puttad framför det och jag flyger rakt mot rutan. allt blev svart o jag va säker på att jag hade dött men sedan vaknar jag upp på ett sjukhus som inte alls såg ut som en sjukhus utan de va bara en säng i ett rum. där försöker jag berätta för en person som satt bredvid mig vad som hade hänt men de känns inte riktigt som den tar det på allvar. jag kunde inte heller denna gång urskilja vem denna personen va bara att de var någon som jag kände mig väldigt trygg med. sedan får jag för mig att jag ska ta upp mobilen och ta en bild för att lägga upp på Instagram som om de va de mest naturliga i hela världen att göra när man precis blivit påkörd av ett tåg. jag är så förvirrad och skulle bli jätteglad för ett svar
Tess
(gäst) kommenterarjag är en tjej på 18 år, går andra året på gymnasiet, livet präglas just nu av skolan och vännerna. jag tycker att skolan är jättejobbig. jag älskar att umgås med mina vänner och att hjälpa dom om de har några problem.jag brukar sällan behöva hjälp så men på senaste tiden har de dock vart jag som behövt stöd då jag och min kille gjort slut efter 1,5 år tillsammans. jag älskar fortfarande honom men jag vet att de va bäst för oss båda då förhållandet skadade oss mer än de gjorde oss lyckliga. jag vet inte riktigt vad det är för någon slags beskrivning av mig är ute efter. du får gärna ställa nå frågor om de är något speciellt du vill veta jag förstår dock inte riktigt vad som menas med dogmatisk och min "jante"-figur?
Urban
kommenterarHej Tess Ja, men det var ju ett bra svar. Du har nog levt i en bubbla - litegrann. Alltså skriver att du tycker om att hjälpa andra, att du själv inga problem har haft.. Och samtidigt så har du varit i en relation som du nu i efterhand beskriver som mer destruktiv än konstruktiv. Det är jättelätt att "hjälpa andra" istället för sig själv! Och det som du beskriver om er relation - den har ju kraschat - kan du inte se sambandet med din knuff i drömmen. Personen som "knuffar" är du själv, en annan sida av dig själv. Jag skrev Jante (som är ett uttryck som jag lånade från Jante-lagen och det kan du säkert slå upp i Wikipedia) (även ordet dogmatisk som är en stel uppfattning som motsvaras av tågspåren) "Tåget" är en sådan stel föreställning om livet som rusar fram.. Att träffa "rutan" är något som du ska INSE. Och jag tänker att det är dina egna föreställningar om livet, som du varit inne i, utan att se dig själv.. Det är alltid intressant att få höra lite om dom som drömmer. En fråga till dig är om den här tolkningen verkar trolig? En annan fråga som jag kommer att tänka på, är hur du ser på den sjukhusvistelsen - Typ, om du tagit någon lärdom av det som skett? Vad läser du för program? Vad är viktigt? Vad intresserar dig? Och i anslutning till din dröm: Finns det någon religion i ditt liv eller i din omgivning? Ja, du behöver inte svara på allt.. Hälsning Urban
Tess
(gäst) kommenterarhej, jag kan se sambandet när du säger de, att de va något som jag va tvungen att göra fast en sida av mig inte ville de. och nu har jag "kraschat" så att jag kan komma till de stadiet då jag kan börja inse saker, kanske vad som är viktigt för mig? detdär med att tåget rusar iväg... typ som att de går så snabbt att jag inte hänger med även fast jag gör allt för att jaga de och istället träffar det mig rakt i ansiktet när jag väl kommer ikapp? jag tror jag börjar få lite klarhet i denna dröm. sjukhusvistelsen ser jag som att jag kanske måste jobba med mig själv och ta tag i problemen istället för att blunda för dom. jag måste försöka erkänna för mig själv vad som pågår även fast min andra sida inte verkar förstå eller lyssna på mig. jag läser faktisk samhälle-beteendevetenskap så de handlar mycket om psykologi och kommunikation o sånt som jag tycker är väldigt intressant. annars är jag väldigt inne i musik. musiken präglar stora delar av mitt liv och har hjälpt mig igenom mycket. det som är viktigt för mig är alla människor jag har runtomkring mig. tror de är därför de blev så stor omställning nu då jag förlorat någon som stod mig väldigt nära inpå livet. kristendomen är väl de som finns runtomkring mig. men mest har de funnits i mina yngre dagar. min farmor dog då jag var 8 och hon var den absolut viktigaste personen i mitt liv(är det fortfarande). alltså på samma nivå som jag älskar mina föräldrar så älskar jag henne. hon var jättekristen och de gjorde även att jag var de på den tiden (nu är jag fortfarande de men inte alls särskilt extremt) sen har jag en person i mitt liv som står väldigt nära som håller på med någon slags helmetod som Hans Thörn har utvecklat. då handlar de om gud som någon slags ursprungsenergi.. och att få fram gamla och nya "sår" i själen som kan göra att man mår bättre med vänliga hälsningar
Urban
kommenterarHej Tess Jo sådana där sjukhusvistelser, tycks handla om psykisk hälsa. Psykisk eller själslig hälsa. Jag undrade om religion för att det har funnits flera drömmar som handlar om tågspår, då drömmaren haft en religiös bakgrund. Så den "kraschen" är ju inte säkert att det bara handlar om ett kraschat förhållande. Alltså det känns som det kan ha med din ändrade livssyn. Och att det fört med sig att du hamnat på "sjukhus" - (fast det vara ju inte ett riktigt sjukhus). Alltså hamnat i ett tillstånd då du läker. rehabiliterar dig. Fint att du svarade så utförligt. Helmetoden har jag väl bara hört namnet någon gång, - kanske kan vara nåt som kombinerar andlighet och hälsa.. vilket tillvägagångssätt använder man där? Det har visat sig att det går fint att kombinera olika sådana här metoder. Det har varit flera drömmare som berättat att de går i terapi, och det känns som detta med drömmar kan vara komplement. Så länge man har ett större helhetsperspektiv. Och det har ju drömmarna. Fint du beskriver din farmor. Men jag tänker på den där situationen med spåren. Du kände att du inte skulle stå så nära. Dom där spåren brukar alltså stå för något dogmatiskt fundamentalistiskt. Att dom ligger så tätt på markens yta, kan nog också vara symboliskt. Att människor följer religioner är nog för att det finns en andlighet i oss som saknar uttryck. Det finns ett andligt behov. Jag tror vi behöver det, för att känna oss hela. Men dessa religioner alltså.. Dom är ju ibland raka motsatsen - det är helt horribelt. Drömmarna är ju i kontakt med andra delar av vår existens. Alltså andra delar än den fysiska. Den är ju också andlig. Dock slipper man religioner. Nu har jag kollat in en liten youtubesnutt med hans thörn, och helhetsmetoden. Och den verkar ju inte så farlig. trevligt med femvåningshuset. En del ritar hus på höjden andra ritar cirklar eller pyramider.. men viktigt i alla fall att komma i kontakt med sitt större jag. Ibland när jag sitter så här och skriver så kan det komma en tanke som jag inte hade från början, - liksom ett sätt att närma mig. Jag tänker på din farmor - och vad hon betyder för dig. Har du lust att berätta något om hur det var för dig när hon gick bort? Jo, det skulle jag tycka var betydelsefullt. Hälsning Urban
Tess
(gäst) kommenterarja helmetoden är väldigt blandat skulle jag vilja påstå. de handlar om olika frekvenser som kroppen ska vara i någon slags balans för att må bra. de finns en skiva som man kan lyssna på och det finns nå slags droppar och lite annat hokuspokus som jag inte riktigt vet om jag tror på till 100 % men nånstans långt inne i mig själv så känns de som att jag tror på allt. eller alltså det är svårt för jag tror på gud och "andar" och sånt, jag är väldigt öppen för sånt men har växt upp med min pappa som är väldigt anti sånt vilket har väl gjort att den här sidan av mig som inte tror växt fram o nästan tagit över helt efter att hon dog. hon dog i bukspottkörtelcancer och hon hade varit sjuk ett tag innan jag fick reda på det. jag fick reda på det först när de visste att hon inte skulle klara det. de sa något i stil med att hon skulle gå bort inom 2 månader. jag minns hur mycket jag grät de kommande dagarna efter jag fått veta de, och de kändes som att jag hade blivit berövad tiden jag kunde ha haft med henne då alla andra redan visste att hon va sjuk (de ville väl inte berätta då jag va så liten och de visste att jag skulle ta det hårt) medans jag gick och trodde att allt va bra. jag kommer ihåg sista påsken vi hade med henne (hon dog nån gång i maj har jag för mig) och då satt hon i rullstol och var hur smal som helst men påsken hade alltid varit hennes högtid och något som får mig att tänka på henne rejält. vi va o hälsa på henne nån dag innan hon dog och kommer ihåg att jag kramade henne jättelänge och nästan låg bredvid henne i sängen och när vi sa hejdå så visste jag att de skulle vara sista gången så jag ville inte åka där ifrån. pappa fick ett samtal en kväll och sen brast han ut i hysterisk gråt. och då förstod jag direkt. det är nog den största sorgen jag någonsin känt. jag kom ihåg att jag gick till skolan men allt jag gjorde va nästan bara att gråta. jag besökte också väldigt ofta hennes grav på den tiden. jag ville inte släppa taget om henne, hon var liksom allt för mig. hon har 5 andra barnbarn men det var hon o jag som hade det där speciella bandet till varandra. jag är som en exakt kopia av henne och det får jag alltid höra. efter att hon dött så minns jag inte så mycket mer än att jag bara var förkrossad. jag började sjunga i kyrkokören kort därefter och har alltid känt mig väldigt hemma i kyrkan. hon satte en sån stor prägel på mitt liv, så att jag blivit väldigt mycket som henne. dock så försvann mycket av de religiösa på en gång. jag vet inte om det handlade om att min pappa tyckte de va jobbigt för honom att jag skulle vara för lik henne när han saknade henne så mycket som han gjorde. eller om de har någon annan orsak men de jag vet är att han aldrig riktigt stöttat religionens helhet. ledsen för väldigt mycket som kanske var oväsentligt men när jag får skriva om henne så finns det så mycket som vill sägas då jag inte brukar prata om henne eftersom det är ett känsligt ämne för både mig och min pappa. med vänliga hälsningar
Urban
kommenterarHej Tess det var min tanke - att du skulle skriva om henne. Jag kan inte se något direkt samband till henne i drömmen, Sådana spår är ju ofta av religiös art. Det är möjligt att kraschen mot rutan är en inre omställningsprocess - den gamla Tess behövde både "krascha" och komma på "terapin". Det var en sekvens till där - du börjar fotografera och lägga upp bilder.. Ett event var det ju, så det är ju inte så konstigt egentligen. Men att hålla i en kamera är som att du medvetet registrerar livet. Kameran är som ett sinne. Kan nog också ha med insikter att göra. Det kanske skulle vara rätt för dig att bearbeta det där med religion. Se det ur lie olika vinklar. Hälsning Urban
Urban
kommenterarHej Tess Ja, nu ska du få en tydning, som jag hoppas du svarar på, så jag kan få något bekräftat.. Nå, detta är en dröm som visar på ditt beteende. Och jag kan tydligt se ett mönster, men jag skulle väldigt gärna höra något om dig.. Så i ditt svar önskar jag att du beskriver något om dig själv. Som helhet så är drömmen om "att komma på sjukhus" (eller vad det nu var för "rum") Det är du som skapar drömmen, dvs det är du som skapar situationen, och det är du som "knuffar dig framför tåget". Allt för att komma till den där salen. Och för att träffa DEN personen som du träffar där! Så här ser jag det. Salen dit du kommer är en "terapi" ett ställe för läkning. Själslig läkning. Personen som du träffar där är som din egna inre terapeut. Så till själva scenariot med stationen spåren tåget knuffen : Jo, tågspår är rätt tydliga i många drömmar - och står för något stelt och dogmatiskt (ofta är det religion). Personen som knuffar dig är din egna "jante" -figur. men det är ju också som ett val i den situationen - alltså du har en figur som säger: "ånej gumman du ska ingenstans" - och så har du din föreställning att du ska med tåget. Och det var ju lite tight att hinna med dessutom. Det finns många drömmar om just detta ställe - tågstationen (eller busstationen) där man "ska med" - men det blir sällan så. Så det är en rätt typisk drömd situation. Du har ett ögonblick då du "träffar rutan" - detta är mycket symboliskt för att "komma ut ur bubblan". Så denna situation/händelse är något som du går igenom/gått igenom, för att kunna krascha och "hamna på sjukhus" När du väl är i det behandlingsrummet så berättar du din story. Dvs det är för dig själv som du berättar den. För att gå igenom den igen och läkas.. Personen som du känner trygghet till, är din egna inre terapeut - eller din egna inre andliga guide. Hoppas du fick något av tydningen.. Hälsning Urban