Mord och rosa husvagn

Jag drömde att jag var i ett rätt mörkt hus när jag och mina tjejkompisar insåg att vi skulle åka fast för ett mord vi hade begått (vet bara att vi gjort det, inget mer). Jag hade redan på mig jacka och skor, jag stod i hallen och väntade på mina tjejkompisar. Vi sprang till min vita volvo och jag satte mig vid förarsätet. Bilen var trång och kopplingen var lite hackig och trög. Vi åkte i mörkret. Det var en mörk och halvdisig höstnatt. Sedan hamnar jag på en tågstation mellan fortgående tåg åt olika håll. Det var höstförmiddag. Rätt rått och träd och buskar hade inte så mycket blad längre. Folk väntade på sina tåg och vissa var stressade och sprang runt. Några småkillar som sprang runt och var stressade var nära på att bli insugna framför ett tåg, de stod för nära. Då fick jag panik. Bredvid denna station finns en rosa husvagn där en tant och min stora kärlek i livet är mordutredare och ska lösa ett styckmord, ett annat mord än det vi begått. Jag och mitt kompisgäng var misstänkta. ("Min kille" är i dagsläget otrogen med mig och har varit det sporadiskt i ett år, har egentligen en flickvän hemma. Vi har bara sex, pratar aldrig. Fast jag tror att vi båda har känslor för varandra bara det att ingen vågar säga det. Det senaste har jag inte velat göra nåt annat än att säga det, men den snedvridna relationen vi har till varann tillåter inte det.) De intervjuar en tjej men när det är min tur så är det bara den gamla gråhåriga men rätt kaxiga tanten som ska intervjua mig. Dörrarna till husvagnen är öppna när jag ska intervjuas och det är trångt och allt är klätt i rosa. Tanten börjar förhöra, strax därefter kommer "min kille" in och säger någonting, hälsar på mig. Jag skäms för att jag är misstänkt för mord, vad skulle han tycka om mig nu? Plötsligt sitter tanten och intervjuar en annan tjej och jag är klar. Jag sätter mig utanför på ett stålräcke och tittar på min kompis som är livrädd, vi hade mördat samma person. Jag skojar lite med henne för att göra det lättare för henne, fastän jag också mådde dåligt. Sedan bestämmer jag mig för att luta mig mot stora buskar bakom oss, landar först på alla löv för att sedan sjunka emellan och hamna vid jorden och rötterna. Det kändes lite som att jag gömde mig från kaoset för en stund. Då hoppar killen ned bredvid och börjar prata med mig. Vi har samma gamla vanliga dialog tills han säger att han är ledig idag. Där, i den stora busken kände jag hur mycket kärlek det var i luften mellan oss. Plötsligt står vi vid perrongen och jag tar äntligen mod till mig och frågar honom om han vill ta en öl med mig i stan. Han undrar vad jag säger och jag måste upprepa mig. Han såg både exalterad och rädd ut när han hör vad jag säger. Han svarar att nej, jag kan inte. Senare får jag reda på att han skulle träffa sin flickvän och det gör ont i kroppen. Därefter vaknar jag.