Jag drömde att jag skulle flytta till ett nytt hus. Jag skulle hyra ett våningsplan i en mycket, mycket stor villa. Jag minns att jag skulle visa en vän runt i huset men det fanns så många rum att jag gav upp till slut. Huset var väldigt fint och jag trivdes bra. Väldigt lummig trädgård och en ståtlig byggnad. Stora, luftiga och ljusa rum med vacker interiör.r r En dag när jag är ensam i huset får jag en känsla av att det spökar. Strax efter börjar jag känna som om någon drar i mina kläder och petar på mig, fastän jag inte ser någon. En stund därefter ser jag också två barn i kläder från förra sekelskiftet. Det är en flicka och en pojke och de är väldigt glada spöken. De viskar förtroligt att de inte vill gå på lektioner hos lärarinnan som bedriver undervisning i vindsvåningen för hon är så sträng. Vi pratar med varandra som om de levde och därefter sjunger vi "Amazing Grace" ihop och håller varandras händer. r Ungefär där tar drömmen slut men jag minns att jag hade känslan av att jag träffade på de två barnen regelbundet därefter. Jag var absolut inte rädd eller kände mig obehaglig till mods, snarare var det en känsla av glädje och nyfikenhet. r r /Jenny
Jenny
(gäst) kommenterarJa, harmoni är väl något jag kan känna igen just nu. Jag har inlett ett nytt förhållande och har börjat landa i att vara redo för någon så fin och bra men som inte alls var vad jag letade efter. (Har varit mycket drömmar om tex förlovningsringar som inte sett ut som jag tänkt mig, händelser som utspelat sig "fel" osv...)Jag är glad och solig i sinnet. Dock kan jag väl också säga att jag är en väldigt intellektualiserande person med många bestämda uppfattningar om hur saker och ting borde se ut. Jomenvisst... Den där rektorskan på vinden finns nog! :-)r r Känslan är att det absolut är nutid, men att barnen ser ut som att de klivit ur "Fanny & Alexander". Välartade barn från det borgerliga tidiga 1900-talet. Nationalromantiken är väl en tidsålder som ligger mig varmt om hjärtat i arkitektur, inredning, båtar osv. Så det kanske inte är så konstigt att det är ur den tidsåldern mina inre barn poppar upp. Sen kan det ju vara så enkelt att eftersom jag också längtar efter barn så frammanar jag dem i drömmen. r r Och drömmen var verkligen fin. Jag minns att jag tänkte på spökbarnen som familjemedlemmar. Inget otäckt eller konstigt alls. r r Tack för ditt input!r /Jennyr r
Urban
kommenterarHej Jenny Det verkar som du har kommit en bit på din personliga utveckling. Att de där "spökbarnen" inte är ett hot, utan kanske till och med en tillgång. Att drömmar om förlovningsringar brukar jag tyda som drömmar om helhet. Och i så fall har du kanske slutat drömma om dom ringarna, och blivit en helare person. Med bra integritet. Du har en egen förklaring till sekelskiftesmiljön. - Men det är så många andra som haft drömmar i liknande miljöer, och jag har tänkt mig att det kan symbolisera deras romantiska sida. Det stärks i viss mån av din förklaring. Tack för din feedback. Det är sånt som får Drömtydningen att utvecklas. Hälsning Urban
Urban
kommenterarHej Jenny Det var ju en trevlig dröm. Egentligen är den en variant på en typ drömmar som kommit in här. Alla har med stora hus och spökbarn att göra. Att hålla händer är symbol för något man förstår (be-griper). Musik är symbol för harmoniska känslor. Att sjunga borde vara en understrykning av harmonin. Det var fint att du skickade in den här drömmen, som alltså är en variant på samma tema som flera andra. Dock är den här den första som är så positiv. (de flesta andra har känt obehag, och att barnet varit elakt - jag tror den här drömmen förresten också är den första som har två barn). Det finns andra drömmar som också utspelar sig i historisk tid, som inte varit så värst spökiga. Men lite spooky är det nog alltid)? Ditt hus är ju heller inte mörkt och trasigt, utan ljust och trevligt. Uppriktigt sagt vet jag inte hur man ska tyda.. Berätta gärna något om dig själv, och om du har någon särskild anknytning till förra sekelskiftet, eller förrförra seklet. Det verkar på mig som 1800-tal.. Det skulle kunna gå att göra en rent symbolisk tydning - att se "huset" som dig själv. Och de två barnen som din inre kvinnliga och manliga sida. Och lärarinnan som är "där uppe" är ju en logisk detalj, eftersom hjärnaktivitet förläggs till vinden. Barnen gillar inte henne för hon är sträng. Kan du känna igen något i dig själv. Har du en sträng intellektuell sida? Alla dessa rum är i så fall symbol för olika inre sidor. Det är vanligt att man känner att det är större hus inom en, än man trott. Att det är nya sidor som går att upptäcka inom dig...? Som sagt dina kommentarer uppskattas. Hälsning Urban