Hej Urban! Dröm om okänd gåva/vinst Jag heter Monica och jag ska kortfattat berätta om vem jag är innan jag berättar min dröm, så blir det kanske lättare för dig att tolka drömmen. Jag är en 43-årig kvinna som tror på Gud/Allah av hela mitt hjärta. Jag är gift med en icke och aldrig praktiserande muslimsk man som oftast inte varit en god make för mig, både enligt mig själv (nu då jag långsamt och tragiskt inser :-( detta efter drygt 20 års mer eller mindre slitsamt och stromigt äktenskap med denna man), våra fyra gemensamma barn (det är tre stora tonårsbarn som ju förstår och ser mycket, men även ett litet barn 6 år som säkert tagit illa vid sig utan att riktigt förstå), men även andra i vår släkt, både i min och hans släkt har tyckt detsamma om honom. Jag är själv lärare och har slitit hårt i mitt liv för barnens och makens skull, medan min make och barnens pappa mer eller mindre sovit bort tiden och chillat med livet, bara varit hemma eller rest till sitt hemland och tagit hand om sin familj/släkt där nere och/eller påstått att han skulle jobba eller fixa med nåt viktigt där nere. M.a.o han har för det mesta slösat bort sin och min tid då han alltid misslyckats med allt som han företagit sig. varför han misslyckats det vet jag inte, bara han själv och vår skapare Gud/Allah. Jag och barnen är iaf så besvikna på honom och saknar förtroende för honom vid det här laget. Det är sååååå himla jobbigt just nu för oss alla och inte veta om han är seriös eller inte, då han (enligt oss i hans egen familj) lider av mytomani, narcissism och "latmaskvirus" mer eller mindre... Ja, han är just nu sedan en månad tillbaks i sitt hemland och håller på med ett stort projekt, som jag givetvis önskar att han för sin egen (men kanske framförallt för hans familjs skull), en gång för alla ska lyckas med efter alla misslyckanden i 20 år! Ja, det har gått så långt här hemma att våra barn säger att deras pappa inte är och har aldrig varit värd mig som (enligt dem) är en så god maka och mor (vilket är ett fantastiskt betyg för en sliten och uppgiven mor att få ifrån sina barn :-), och det kännsju så glädjande och värmande i hjärtat att ändå få höra sånt ifrån just dem, eftersom jag inom mig har tyckt så här själv i alla år (utan att säga det uttryckligen till någon själ), då han ofta varit riktigt elak mot mig och förtalat (obs! endast lögner) om mig till våra barn). Detta borde egentlgen vara oförlåtligt, men jag har förlåtit honom och gett honom chansen på nytt gång på gång genom alla år, trots att han aldrig uppriktigt bett mig om vare sig förlåtelse eller någon ny chans att få leva med mig. Jag vet inte riktigt vad som har gjort att jag är så här som person (svag, stark, förlåtande eller vad man ska kalla mig?) men jag börjar som sagt resa mig och säga bestämt ifrån till honom om hur jag vill att saker ska vara, annars får vi gå skilda vägar... Hur som helst nu kommer jag till min dröm: Jag går helt spontant in i en butik, typ en snabbmatsbutik (typ 7 Eleven, Pressbyrån fast skabbigare, ofräsch/gammal inredning) med lite av varje i sortimentet. Jag ser mig runt omkring i butiken och går plötsligt fram till en disk med olika slags tunnbrödsrullar med olika slags fyllningar i och där står en ljus kvinna i medelåldern med skyddskläder (mössa och förkläde) framför disken. Jag tittar upp på den här kvinnan och frågar om vad det är för slags smaker (fyllningar) i tunnbrödsrullarna, då det inte framgår av någon etikett eller skylt. Hon svarar mig att det vet hon inte riktigt. Jag tänker vad konstigt att hon inte vet det (?), hon borde ju veta det eftersom hon står och säljer dessa. Hon säger till mig att hon ju kan provsmaka vad det är för fyllningar, då vet hon ju. Och därmed så börjar hon öppna plasten i ena änden på den ena tunnbrödsrullen och så fortsätter hon tills det att hon smakat på alla tunnbrödsrullar. Med den ena tunnbrödsrullen efter den andra tar hon sitt finger och trycker ut lite fyllning på varje och provsmakar, utan att tvätta eller torka av sitt figner mellan provsmakningarna. Usch! Vad äckligt, tänker jag, det där vill jag inte köpa till framförallt min man som jag tänker är hungrig där hemma. Men så säger hon till mig att hon trots att hon smakat på alla så vet hon ändå inte riktigt vad de innehåller för smaker, så hon säger till mig att hon ska fråga sin chefom detta. Jag hinner inte säga till henne att jag inte vill ha detta innan hon gått iväg till hennes chef (en utländsk mörk man) som står en liten bit ifrån henne. Hon frågar honom och han svarar henne något, men jag lyssnar inte på vare sig honom eller henne då för jag är ju ändå inte intresserad av att köpa dessa efter allt det äckliga kladdande som jag sett kvinnan göra med tunnbrödsrullarna. Så chefen verkar uppfatta mitt ointresse och ogillande (måste väl ha sett lite illamående ut i min uppsyn), så han säger plötsligt men du kanske ska prova och köpa det sär fodralet som det står "Music from Paradise" på där nere på hyllan snett bakom dig, den brukar vara populär för de som får chansen att komma över den. Jaha, tänker jag och går fram till fodralet och tittar nyfiket på det. Ja, jo säger jag den ser fin ut men ja, är det musik det här då frågar jag? Jo, ja det kan man säga, det är ljuv musik från paradiset, för de som får chansen och lyckan att komma över det. Vad menar du då, säger jag mycket förvånad och undrande (för det var ju ett märkligt svar, trots titeln på fodralet, tänker jag)?! Mannen (chefen) säger då plötsligt att ja,visserligen ska man var mellan 21-23 år gammal för att få delta i denna utlottning till världselittruppens talanger inom fotboll, men det finns undantag om ändå få. Jaha, vad menar du då säger jag? För jag tänker på mina barn (har bl a tre söner som spelar fotboll på riktigt och de är alla mycket duktiga, faktiskt en av de allra bästa på fotboll i sina respektive lag) och min make som ju är utomlands och jobbar och söker olika jobb inom fotbollsvärlden då han tidigare jobbat ideellt och har varit fotbollstränare och suttit i en styrelse i en fotbllsklubb), men detta säger jag aldrig till den här mannen utan det är som om han läste mina tankar... Märkligt tänker jag. Och så fortsätter han: Jo, det är så förstår du att jag har en kille som bara var tretton år och han blev världsspelare på hög nivå, trots sin ringa ålder... Så om du tar det här fodralet och öppnar det kommer du att se vad det är för innehåll... Mer säger jag inte du kommer att se och förstå. Jag brukar inte tala om detta för någon, men som sagt du är ett undantag, det är någonting med dig som gör att jag meddelar dig detta förstår du, säger han viskande... Jag säger bara att detta är en väg till Paradiset, om du förstår vaad jag menar... och det är inte många som får chansen. Jag är så överumplad och svarar honom att det viktigaste för mig är inte att få Paradisets skatter på jorden, utan jag önskar få dem efter min död. Mannen svarar mig så att det inte skadar mig och är fel att få ta lite del av Paradisets skatter även här på jorden nu när jag har fått chansen. Det är som Music from Paradise, säger han och ler vänligt mot mig. Och sen vaknar jag av larmet från min mobil. Vad kan detta betyda tror du Urban? Ytterst tacksam för svar! Mvh Monica