Jag somnade till så här på efterm, en stund och drömde att min mobil som låg på filten ringde, jag höll upp den och såg att det stod Tony på mobilen, jag blev förvånad för jag har inte pratat med Tony på ett helt år i verkligheten, jag skulle trycka på svara och gjorde det men det hände inget, jag började se suddigt oxå,jag tryckte på grön lur då ,men inget hände då heller, till slut slutade det att ringa, i drömmen var det som att jag låg kvar i soffan men en annan del av mig gick upp, jag gick på toa och kissade, och toagolvet var helt plötsligt i mosaik rosaorange små bitar,jag satt på toa och kissade och märkte under tiden att jag inte såg, allt blev så konstigt och skevt, jag reste på mig och skulle tvätta mig, i handfatet fanns det vatten, det var helt klart och rent,ca halva halva handfatet var med vatten,jag såg på mobilen så gott det gick för att rina 112 för jag började bli som genomskinnlig liksom, jag fanns men fanns ändå inte, och bakom detta som hände så kände jag en enorm styrka ändå,mobilen blev nu som mosaik den oxå, som pixlar i svart och vitt,jag blev ändå lite orolig och ropade på min son, ifall jag inte kunde ringa 112 själv,han befann sig på nedre våningen som han gjorde i verkligheten oxå,och jag uppe i soffan, när jag ropade hans namn märkte jag att jag bara hade en enda ton i rösten, jag kunde inte höja och inte sänka den, den var i ett konstant läge, låst alltså. jag tänkte att jag måste ta mig ner för trappan, och även om jag skulle försvinna på vägen ner , bli osynlig så vet jag ju precis alla stegen och vart räcket finns tänkte jag.och där vaknar jag. Just nu har jag lite bekymmer ang en kollega på jobbet, en kollega som inte har självinsikten att säga förlåt när hon betett sig illa,hon läger sig i samtal hela tiden och går med en undertryckt aggresivitet som visar sig när hon ger pikar utan att tala rakt och tydligt med personen hon är arg på,konflikträdd,hon har svårt för att be oss kvinnor om hjälp, frågar hellre männen,hon har ett stort bekräftelsebehov och behöver ständigt uppmärksamhet från andra, hon är vidrig alltså att ha som kollega, och jag har märkt att när jag gör mig osynlig för henne,så är det lättare för mig, men hon blir hispig,men jag borde bli bättre på mina ord att finna mina ord ,min röst inför henne, några gånger har jag sagt ifrån, men då blir det alla andras fel inte hennes, suck.och ja arbetsgivaren vet om problemet och ska ha ett möte med henne, det är inte bara jag som suckar om dagarna ang henne.men hon kommer ju att stå kvar på sin plats som sagt,och jag undrar om denna drömmen har med detta att göra.
heila
(gäst) kommenterarja vad skulle jag tycka om att ses? ja slå en signal.
heila
(gäst) kommenterarJamen så är det ju, jag håller på att bli synlig,min känsla av osynlighet som jag har burit på i hela livet har börjat förändras,å intressant.men gud vad jag fegar ur ibland. :-)
Urban
kommenterarHej igen Heila Det där telefonsamtalet tyckte jag gav en del. Upplösningen är där uppe på det andra planet (övervåningen) - och att gå på toa och kissa är symboliskt för att du tar hand om dina behov. Och det handfatet med vatten är en väldigt livgivande bild. Sedan ska du ner, det är tankar på din son, som gör att du ska ner. Och jag tror detta är en bild av att du lämnar det högre planet och tar dig ner till markplanet, blir mer jordad. Hälsning Urban
heila
(gäst) kommenterarDen här drömmen gav mig väldigt mycket, tex det här med pixlar som mobilen blev i, över handfatet med vattnet i, jag kom på att pixlar tar mig till mitt intresse att fota oxå, vilket jag har tagit upp igen, jag blir verkligen glad av att fota, speciellt då i närbild, även tankar har kommit till mig om uppbyggnaden av världen,om man bryter en bild så ser man pixlarna till slut, och allt blir suddigt och till slut genomskinnligt,nedbruten kan man känna sig,suddig och bruten.Allt är energier, så även en bild gjord av pixlar,är människan pixlar? på sätt och vis, vi har bilder inom oss,utanför oss,det vi ser inom oss är det vi drar till oss, bilder Urban, bilder.Rösten i drömmen var monotomisk som en robots röst,men jag hade en röst, rösten , orden tonläget i mig , ja jag bara älskar min röst just nu, och denna enorma styrka som finns i mig men som inte kommer till sin rätt än,den här drömmen blir bara bättre och bättre.Tack för samtalet alltid givande att prata med dig.kram.
heila
(gäst) kommenterarhehe sista inlägget. En dröm är som en rebus, jag lämnar drömmen, släpper den och då poppar svaret upp, ja som när man löser ett korsord och har fastnat,man lämnar det och sen kommer svaret när man minst anar det,det gjorde det för mig nu, min kropp är en bild,en värld som är min värld, där allting fastnar, som på en bild,men vi är ju människor,och då fastnar ju känslor i kroppen,vi kanske tror att vi har lämnat vissa känslor och upplevelser bakom oss, ja hjärnan kan ju tro det,men inte kroppen, den minns,kroppen minns alltid,och varför är vi så bra på att fråga vårt ego,vår kärlek, våra tankar mm men inte vår kropp, varför frågar vi inte vår kropp mer? det ju den som tar emot lika mycket som alla våra andra sinnen, ögonen är kameran, orden är kommunikationen,öronen är lyssnadet, kroppen är banken där allt samlas, alla intryck och avtryck,vi är vatten och vatten är intressant,vatten tar upp vibrationer goda och dåliga,forslar det till våra celler, minnen.kroppen minns alltid en glädje en sorg en kram ett slag,det gör ont i kroppen om vi har ont i själen, det gör ont i kroppen om vi är ledsna,den talar till oss varje dag,ibland skriker den av värk till oss.varför lyssnar vi inte på kroppen,varför frågar vi inte den i varje situtaion hur den skulle agera? och vad den skulle vilja tala om, och vilka ord den skulle vilja säga just nu.kroppen tillhör bilden av oss själva,som en planet tillhör universum, herregud vilka tankar jag har nu.så...i morgon går jag över bron Urban, och tar med mig kroppen, greppar taget och börjar förstå hela sammanhanget, ett steg i taget dock, att lyssna på sin kropp är att ge sig själv en mer rättvis bild av sig själv.kanske är har jag inte rätt ,kanske har jag missat något,men vad gör det,livet är ett mysterium att uppleva, inte ett problem att lösa.
Urban
kommenterarHej Heila Jag vet inte riktigt vad din dröm vill visa. Inte vad den egentligen handlar om. Men det skulle jag tro att vi kan förstå. Vi har ju så bra resultat av att tyda drömmar tillsammans. Och här kommer en fråga, Vad skulle du tycka om att ses? Jag slår en signal, så får vi se. Hälsning Urban