Hej Hade två drömmar inatt, den ena började där den andra tog vid men minns inte vilken som var först. Det går mot kväll. Låter blicken svepa norrut över havet och horisonten och öarna i skärgården nedanför, medan jag färdas österut sakta nerför berget mot en hamn. Hamnen är fylld av master, alltså båtar. Är nu i en segelbåt på havet. Typ 30 fot. Det blåser ganska snålt men det regnar inte. Vinden kommer norrifrån och båten färdas västerut - halvvind ungefär. Det kränger en del. Det är en ensamseglare på båten. Rorkulten är utbytt mot ett spännband som han sitter och håller i, men själva rodret är kvar. Han hade tänkt segla hela natten men inser att eftersom han måste sitta och hålla i spännbandet hela tiden kommer han inte kunna sova och han tar beslutet att någon gång under kvällen lägga till, någonstans. Nu sitter jag vid rodret och med mig på båten har jag min storebror och min pappa. Storebror passiv i sittbrunnen men pappa nere under däck för att fixa rodret. Jag binder fast spännbandet på akterspegeln och sen en annan tamp från rodret till relingen. Tillslut lyckas pappa fixa rodret och vi kan styra utan spännband igen. Morgonen efter, på land igen, åker vi förbi hamnen på väg tillbaka. Mycket mindre master i hamnen då. När vi kommer längre upp på berget får vi bättre utsikt och kan då se några av båtarna som har lämnat hamn. Nu är vinden mer västlig. En av båtarna har gjort ett slag norrut. Två andra går rakt mot vinden med motor på, men en har storseglet uppe som hjälp. En sista seglar i ungefär samma riktning som föregående men ligger mycket djupare i vattnet, nästan så att det tar in vatten.
Delacroix
(gäst) kommenterarOk. I drömmen lagar alltså pappa rodret. Men hur ska jag se på det. Är mitt 'roder' lagat nu? Är det faktiskt pappa som har hjälpt mig att laga det (i verkligheten), eller är det bara symbolik? Fortsätt gärna tyda. Tycker om denna skärgårdsdröm. Den har två tydligt olika perspektiv. Dels översikten från berget men också hantverket på båten. Och allt verkar friskare och klarare vid havet.
Urban
kommenterarHej igen Jo, det är något speciellt med den miljön. Jag har lagt märke till den i flera andra drömmar. Brukar just medföra lite större perspektiv. Ja, jag skulle tro att rodret är ok nu. När det gäller drömmarnas värde - om dom är symboliska eller verkliga, så är svaret för min del att dom är verkliga - (men deras språk är symboliskt). Du/ni färdas ner mot havet och därifrån. På vilket sätt färdas du/ni? Urban
Delacroix
(gäst) kommenterarDet finns inget fordon. Tror inte det finns en väg. Det är lite flygperspektiv, men jag är inte i ett sånt fordon heller. Jag förflyttar mig på snedden nerför och uppför berget, men jag kan inte säga hur. Upplever bara en förflyttning av mig. På väg ner är jag själv. På väg tillbaka har jag sällskap av pappa och storebror nere vid hamnen, men tror inte de följer med mig hela vägen upp. De verkar inte relevanta längre efter hamnen.
Urban
kommenterarHej Delacroix Jag börjar tyda lite på denna - men vill fortsätta senare.. Jag tänker så här med personer i drömmar. Din pappa är en förebild, han har vissa egenskaper. En tycks vara förmågan att skapa förutsättningar för att hålla i rodret. Du hittar också på något som kan hjälpa till med rodret, med spännband och tamp i aktern. Men sen blir rodret helt igen. Det går att styra - och då skulle ju seglatsen kunnat fortsätta, men ni styr i hamn. Det är ju så i drömmar att syftet med hela denna scen är ju att visa på att "din ensamseglare" inte har haft någon riktig rorkult att styra med. Det har varit ett provisorium. Det är det som det handlar om, det är därför du gör detta besök i hamnen och ut på havet, för att få ordning på rodret. kommentera gärna.. så återkommer jag. Urban