Hej Wilma Du tycks uppleva detsamma i dina drömmar som i vanliga livet. I alla fall dina rädslor för spöken.. Hur ska du komma tillrätta med det här? För alla rädslor gäller samma sak- man ska försiktigt närma sig det man är rädd för, och sakta, bit för bit, komma över det. Bara man närmar sig så mycket att man kan uthärda den inre paniken och stannar kvar där tills man har lugnat ner sig, så återtar man sakta "förlorad terräng". I regel går det fortare än man tror. Några veckor ungefär... Man kan behöva någon som hjäper en igenom ens rädslor..För det kan vara svårt att alldeles på egen hand fatta mod till det..Det här tycks gälla alla sorters av rädslor. När det gäller din rädsla för spöken kan det ju vara svårt att hitta spöken att träna bort sin rädsla på, så att säga. Men jag är helt säker på att det är din egen inre upplevda känsla som är det viktigaste. Så du bör försöka komma till situationer där du upplever din rädsla och sedan stanna kvar där, och sedan utmana ännu större svårigheter, och stanna kvar där, och så vidare.. Det där är vad du ska göra i verkliga livet.. Vad det gäller dina drömmar, hänger de ju ihop med din vanliga verklighet.. Det finns en inre kamp inom dig. Det som kallas ont och gott. Någon eller något har skapat denna ångest hos dig. Det som nästan visar sig- är en bild av det som är det onda. Din mamma finns tydligen med i drömmen.... Förstående.. Jag får intrycket att du ibland känner dig jagad av det onda i drömmen. Det tyder i sin tur på att du känner nån sorts stress eller press på dig i din vardag. Jag GISSAR att det finns en person i din närhet som kommer med knepiga krav eller nåt, som känns obehagligt, och inte är bra. Som har alldeles för stort inflytande på dig som person. Om det är så, så är det bra för dig att sätta upp gränser.. Så långt min tolkning Du gör rätt som bearbetar dina drömmar! Berättar dina drömmar. Det är ett sätt att komma närmare dig själv. Och se vad som egentligen sker. Hälsningar Urban