Tågluff

Jag drömde att jag skulle ut och tågluffa i tre veckor med min yngste son på 6 år. Vi skulle flyga första sträckan och planet skulle gå vid ettiden på dagen. På morgonen kom jag på att jag inte hade börjat packa än, så jag drog igång, men tittade efter en stund på en ryggsäck och två gigantiska resväskor och tänkte "De där kan jag ju inte packa i,vi ska ju bära omkring på dem". Tiden gick och jag blev mer och mer stressad och jag var iväg överallt för att hämta saker som skulle packas. Och ju mer tiden gick desto mer började jag ifrågasätta varför jag hade bokat den här resan. Tanken var att jag och sonen skulle få umgås väldigt mycket, men jag minns att jag tänkte "Han tycker ju inte ens om att vara hemifrån så länge, han kommer att få en stressreaktion." Jag hade inte ens berättat för honom att vi skulle åka iväg, så jag skulle bara komma och rycka honom ur hans vardag för att ta med honom på en resa för min egen skull och jag visste att han skulle bli ledsen och förvirrad. En kvart innan planet gick for jag fortfarande runt och letade saker som skulle packas och när jag vaknade mitt i det var jag bara oerhört tacksam över att det var en dröm. Jag är nyligen skild, jag vet inte om det kan ha något med saken att göra?