Jag drömde att jag var bland en massa människor. Min pappa fanns med i drömmen (han är död sedan 14,5 år tillbaka och dog i en hjärtifarkt). "Vi" (jag och några jag inte minns) var på väg till stranden och jag skyndade mig att göra mig i ordning. Plötsligt inne i ett badrum så märker jag att jag tappar hår. först lite, då jag drar fingrarna genom det, men sedan mer och mer. Ju mer jag tappar desto mer okontrollerat blir det där ute. Som om vi är attackerade av sionisterna och vi är Palestinier. (Det var den känslan jag hade, och det faktum att jag är halvpalestinier, men aldrig bott där utan är uppvuxen i Sverige, och att min pappa var med som var Palestinier gör det lite mer intressant). När jag kommer ut från badrummet, lite halvkal överallt, så är min man borta. Jag ser min bästa vän komma på håll och hon träffas inte av bomberna som faller runtom henne, utan hon bara går rakt fram till mig och allt jag kan koncentrera mig på är mitt hår som bara går att dra av. Så ligger mi far jämte mig och slår sig på bröstet - han får en infarkt. Hans nya fru står bara och skrattar åt honom och säger att han skojar men jag vet att det inte är skoj. så jag får panik och skriker åt henne att ringa ambulans för jag kan inte numret i det land vi är i. Men hon skiter i det och säger att han skojar - så dör han. Jag reser mig, tillsammans med min väninna, och går fram till en trasig, för liten säng, och säger att jag och min man får bo där, men att jag inte vet vart han är. bomberna fortsätter att falla, jag är helt flint, min vän har gått och min pappa har dött och jag sitter där helt ensam. Sedan vaknar jag.