Hej Urban, hoppas du mår bra :) Har haft två drömmar på en vecka nu,vilket är mer än vad jag drömt det senaste året. här kommer den jag drömde inatt, som också är den som jag har den svagaste bilden av i mitt medvetande. En varm, sensuell dröm som har ett dramatiskt slut. den utspelar sig under en kväll.jag umgås med en gammal kompis i en svagt upplyst lägenhet byggd av mycket trä. vår vänskap utvecklas i drömmen till en relation med mycket attraktion. jag upplever det som att i början av drömmen är det uppenbart för båda att det inte får bli något mer men ju längre tiden går desto mer tillåter vi oss att komma varandra nära. vi hinner med att prata en del om oss. jag tror att vi blir förvånade över hur bra vi förstår varandra, vilket gör att attraktionen ökar. en stämning som gör att djupa frågor som berör oss för stunden är dom enda frågor som ställs. vid ett tilfälle sätter hon sig och kollar på tv. hon är väldigt politiskt intresserad och jag hör folk på tvn som skriker men drar inga slutsatser, och hon ger inte ifrån sig någon reaktion. vi fortsätter att umgås och allt känns bra, det är varmare nu, och jag lägger märke till hur vackert hennes ansikte och hur fina hennes kläder är, något som jaq aldrig gjorde när vi bara var kompisar. då frågar jag - Hanna, vill du sova här? varpå hon svarar något i stil med - nej jag kan inte, jag skulle bli alldeles ÖVERSVÄMMAD av känslor (ordvalet verkar viktigt). denna första delen av drömmen uppfattar jag som långsammare, mer detaljrik och där varje ord väger tungt, allt är viktigt! den andra och sista delen upplevs som mycket hastigare. nästa sak som händer är att jag ser folk vid fönstrerna med små ljus. jag går närmare och ser att dom häller bensin på huset, dom ska elda upp det.detta är revolutionen. jag sliter tag i hanna och sen springer vi allt vi kan därifrån ut på gatorna. men ute på gatorna är det massor med människor, och dom förstår ingenting och beter sig som vanligt. då och då ser vi någon vi känner och skriker på dom att följa med oss, men ingen tar oss seriöst.
Delacroix
(gäst) kommenterarVilken trevlig morgon det blev! Jag formulerar ett svar och skriver den andra drömmen under dagen.
Delacroix
(gäst) kommenterarDå ska vi se om jag kan få ur mig något av värde: Låt mig börja lite om Hanna, hon är ju faktiskt den jag drömmer om. Jag tror bara att det är dröm-Hanna som är viktig just nu. den riktiga hanna har jag haft dålig kontakt med senaste året, hon har inte hjälpt mig något. mitt undermedvetna bara applicerar mig själv på henne. vissa snuttar av den riktiga hanna är dock kvar i drömmen = hanna passar ihop med politik som i sin tur passar ihop med revolution. revolutionen inom mig är det viktiga men mellanhänderna, politik och hanna, är inte det relevanta nu. Ja det blev intressant när du förklarade lite för mig. Visst spenderar jag mycket tid med insikt och utsikt, och den stora stora skillnaden däremellan. du beskrev det så fint; diskrepans mellan min inre och yttre verklighet. jag har min borg, den växer för varje dag verkar det som. finns så mycket att upptäcka och lära sig och förstå. det finns ett djup som tar lång tid att komma åt, men jag försöker varje dag att komma närmare. jag söker mycket inåt. motsatsen är allt som är utom mig. det är så annorlunda, så fullt av ytligheter. varje konversation handlar om allt utom det som är viktigt. så visst känner jag mig ensam i allt detta, är det ingen som söker som jag, var och när hittar jag hem? (mer om detta i den andra drömmen). Som du kanske minns har jag spenderat tid på en folkhögskola. där trivdes jag bra, fina relationer osv. visst har jag känt existentiell längtan där också MEN det är inte förrän jag kom hem därifrån igår som jag drömde den här drömmen med den stora skillnaden mellan mitt yttre och inre, saknad efter något. förvånad över att mitt undermedvetna kunde känna så fort att min tillvaro i min hemstad är så långt ifrån där jag vill vara för att kunna känna mening. allt är tomt här, ytligt och meningslöst. jag vill så mycket men det går inte här. översvämmade känslor. detta är intressant. som jag nyss skrev tycker jag ofta att världen utanför mig inte ger mig något. svammel och nonsens, inget äkta, bortkommen. jag vet detta. det som stör mig är att mänsklig interaktion får mig att känna känslor så mycket ändå. vi är så lättpåverkade. jag har börjat teoretisera att det inte kan finnas någon sanning i känslor då, eftersom dom är irrationella och har sitt ursprung i oviktiga sammanghang. oftast. så jag försöker skära ner på det,trycka bort, för att istället vara ärlig mot mig själv och våga ställa jobbiga frågor till mig själv för det kan inte finnas något annat sätt. eller? uppenbarligen har jag inte lyckats än, hanna ville ju inte släppa till, mina känslor är i vägen för det jag vill komma åt genom mitt rationella tänkande. Detta är kortfattat och antagligen rörigt. Ja det är väl det jag har i huvudet nu, paralleller till annat får jag grunna på lite mer. //Delacroix
Urban
kommenterarHej Delacroix Lite reflexioner på ditt svar: Personer som du träffat tidigare lever kvar i dig. Du kan använda dom som statister i dina drömmar. Och det i sig själv är ett exempel på hur vi tar in. Använder det som kommer utifrån, tar in det inom oss själva, det finns kvar i ett stort magasin, och kan plockas fram vid behov. I dit fall tänker jag på Hanna. Du har valt henne som person /statist, i din dröm, för att gestalta en sida av dig själv som längtar efter ett samband mellan den inre och den yttre verkligheten. Hon tittar på tv. Dvs inom dig finns en sådan sida som "sitter och tittar på" vad som intuitivt upplevs av det som händer utanför. Det behöver inte handla om politik, men även det är valt för att visa på sambandet mellan din inre filosofi och den yttre. till ex. (samhällsfilosofi) De där revolutionärerna är också du själv. Som tvingar dig ut. Och det intressanta i denna bild är att du greppar "Hanna" och tar med dig henne ut. Detta betyder att du umgåtts med din inre "Hanna" för att nu också ha "henne" i din yttre värld. Ja, du har levt ett slag i en stimulerande liten värld, och kommit tillbaka till ditt forna hem, som är en mindre värld. Och det blir en kulturkrock. Nödvändigheten att "komma ut" blir ändå tydligare. Hälsning Urban
Urban
kommenterarHej Delacroix Det var väl bra att du kommit ihåg lite drömmar! Tänkte faktiskt på dig då jag var i dina hemtrakter för ett par dar sen. Din dröm handlar om din personliga utveckling. Detta successiva närmande, är egentligen ett närmande till dig själv. Det verkar också som ett politiskt uppvaknande. Att du får politisk insikt, och utsikt. (du tittar ju ut genom fönstret - vilket betyder att du tar kontakt med din omgivning. Att ta tag i Hanna i armen och dra med henne ut - det är som att du fattat något, som du vill ta med dig ut i livet. Låter för mig som du gjort en politisk/filosofisk upptäckt inom dig själv, som du vill ta med dig ut. Dialog som du för i drömmen är en inre monolog /dialog, som du för med dig själv. Att bli översvämmad med känslor är väl ett mycket bra uttryck som beskriver hur känslor kan ta överhand. Och det tror jag du drömmer om dig själv, alltså att det är dina känslor som kan göra så. Översvämning är bra ord - för känslor har med vätskor att göra. vilket leder över till bensin. Som ju är alldeles för inflammerad vätska. Precis som revolution ju också brukar vara. Att fly ut ur bostaden är en rätt drastisk drömscen. För det betyder att du känner att du tvingas "lämna dig själv". Tvingas ut. Drastiskt för det kan ha med omvärdering att göra. Det huset som du och Hanna är i, är alltså en inre värld. Din inre värld. Den är byggd av gammalt trä. Trä är sådant som varit levande. Kan alltså vara ett "hem" som är byggt av gamla ideer. Och det kan bidra till bilden av "revolution" - när du tvingas ut ur den byggnaden. Kan det vara så att du håller på att omvärdera några politiska/ideologiska grejer? Att du tack vare sådana som Hanna, börjat se sammanhang mellan det som är inom och det som är utom? Det är när du är inom, som du hör skriken på tv:n och ser hotet med ljuspunkterna och "bensin". Men när du väl tagit dig ut, så är allt lugnt, som vanligt. Och du får ingen respons för ditt alarmerande. Det är ju rätt likt, när man lever i en diktatur, som ingen inser att dom lever i. Och så när man upptäcker det blir det en diskrepans mellan den inre och den yttre verkligheten. Revolutionen har börjat inom dig. Värme tyds som varmare känslor. Men kan ju så klart också bli överhettade. Det känns lite som att du lagt "locket på" och kontrollerat - men nu går det inte längre att trycka ner. Till slut måste det ju ut på något sätt. Ja, du svarar väl på detta. Hejs Urban