Jag drömde jag var på resa i Kina. vi bor på ett enkelt ställe, och jag följer med några som ska göra en bilutflykt. Jag somnar i bilen, och de väcker mig. Vakna, vi ska in i ett annat land. Jag är yrvaken och undrar var vi är och vilket land vi ska till? Vart har vi kört? Vilka länder finns det här i södra Kina? Vi ska ta en liten tur in i Taiwan får jag reda på. Ja, visst Taiwan har några öar alldeles inpå Kina, antagligen ska vi gå över gränsen här. De andra plockar fram sina pass, och jag säger jag har inte mitt pass med, så jag tänker jag får vänta här. Men så hittar jag mitt pass i innerfickan och håller fram det till passkontrollen, men han är upptagen i telefon och bara viftar förbi mig. Antagligen gör de så här eftersom det är så många som går fram och tillbaka varje dag, tänker jag. Så är vi inne i Taiwan, och jag är spänd på om det ska se annorlunda ut än i Kina? Och det gör det, tycker jag. Det är lite stramare strängare i Taiwan. Jag säger till de andra att Taiwan anser sig vara det egentliga Kina, det var inbördeskrig för länge sedan och så blev det sä här. Jo kriget hade även någon av de andra koll på. Vi drar omkring på vårt bagage, och jag försöker komma ihåg var vi gått så vi ska hitta tillbaka. Så passerar vi ett litet tegelhus som är rödmålat med vita streck runt fönster. Så säger jag: Så ser det ut i mitt land, alla har sådana röda hus med vita knutar. Någon frågar vad är en knut? Och jag förklarar det är brädorna i hörnet som kallas så. Så vi traskar vidare. Och jag är trött på att bära mitt bagage, så jag ställer ifrån mig det. Och jag säger till de andra att vi kan lika gärna ställa vårt bagage var som helst, för det kommer stå kvar. Och just där jag ställt min väska och påse, börjar de andra också ställa sina väskor - det blir ganska stor hög. Och just där är det en hel rad med sovplatser. Och någon kommer på den ljusa idén att sprida ut vårt bagage utmed bäddarna. Nej säger jag det är folk som sover här, och de kommer till kvällen. Men de bryr sig inte om vad jag säger. Så blir jag orolig att de tagit min ena påse oc lagt under någons huvudkudde, så jag går och letar efter den, men jag hade den i handen. Så ställer jag mitt bagage där jag börjad ställa sakerna, och så går vi vidare. Och det är skönt slippa dra på sakerna. Måste bara komma ihåg var det var. Så kommer vi in på en bar där folk har ätit. Det finns en hög disk och bakom den serveringspersonal. Jag är törstig och ser de har vattenmeloner. Och jag tecknar till en kille att jag vill ha vattenmelon. Och han skär av en skiva och ger mig. Jag äter och tänker de har säkert odlat den här. När jag är nära slutet på vattenmelonskivan, kommer jag tänka på att jag har ju inga lokala pengar att betala med. Jag säger det till killen som verkar väldigt europeisk, och han är svensk. Jag frågar hur mycket den kostar - och han säger ett pris som motsvarar c:a trettio kronor. Dyrt tänker jag för melonerna är stora och lokalodlade. Men jag säger ingenting, tar fram plånboken och funderar på om det finns något jag kan ge istället. I plånboken finns två sorters torkad frukt. Dels fikon och så någon annan mörkare frukt (kanske bär av något slag). Jag plockar fram fem-sex fikon och ger honom. Han ser gillande ut och säger det var fina fikon. Ja de är jättefina. Jag undrar om det är tilräckligt - men för säkerhets skull, ger jag honom ett till. Och han är nöjd. Kul göra bytesaffär säger jag. Jaa, bytesaffär säger han. Var är du från? frågar jag. Han ser frånvarande ut, som det var en helt annan värld - så säger han namnet på någon Stockholmsförort, söder om stan. Så återvänder jag till sällskapet, som verkar lite ansträngt. Jag frågar om alla finns med? Men jag får inget svar, känns oklart hur läget är i gruppen.